Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- I. HISTORIA
- Inledning
- Äldste innebyggare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bevis, man för detta påstående framdragit, är äfven Alex. von
Humboldts yttrande om figurerna uti Amerikas berg, dem nämnde
berömde man tillskrifver ett stenfolk; men detta intyg bevisar
föga, emedan äfven en Humboldt kan göra misstag uti
arkäologien, och föröfrigt hafva sol- och månbilderna på Orinocos
klippstränder alldeles intet att göra med de helt olika hällristningarna
i Bohuslän. Dessa tillhöra ett folk, som nyttjat metallredskap [1],
med hvilka figurerna påtagligen blifvit inhuggna. Ingen, som
sett en hällristning, kan undgå att inse detta, emedan figurernas
skråfliga botten uti den oftast glattslipade bergshällen på det
tydligaste visar, att en jernhacka och ej en knackande eller gnidande
sten varit begagnad till dess förfärdigande. Gnidning med sten
måste ovilkorligen göra figuren slät. Någon sådan är dessutom
icke tänkbar, ty till inslipning af 50 till 100, ofta ganska djupa
figurer uti en granitklippa, erfordras visserligen minst tiotal af
[1] Föga tillförlitligt torde det vara, åtminstone hvad vårt fädernesland
beträffar, att vilja bedöma en ristnings ålder af det sätt hvarpå den åstadkommits,
antingen genom metallverktyg eller på annat sätt. Det torde visserligen hafva
funnits en period, då tillgången af jern icke på långt när svarade emot behofvet,
hvarföre man till många ändamål använde bronsen, och der denne antingen icke
räckte till eller för kemiska orsakers skull icke passade, t. ex. vid tillredning
af föda, brukades verktyg af ben eller sten. De flesta kända former af
stenredskap passa ypperligt till kreaturs slagtning samt till hackning och bultning af
kött. Men den tid, då jernet var fullkomligen okändt, torde möjligen ligga
längre tillbaka i tiden än vårt lands första bebyggande. Jern nämnes redan i
den urgamla Jobs bok cap. 19: 24, och tillika med koppar cap. 28: 2. Vill
man nu anse detta som ett bevis, att ifrågavarande urkund är yngre än man
gemenligen håller före, så finnes det i alla fall ett land, der nästan hvar enda
af de talrika fornlemningarne bär tiden för sin tillkomst påskrifven, och detta
land är Egypten. Dess monumenter äro visserligen af sandsten, men de s. k.
obeliskerna af hårdaste Syenitiska granit. Och skulle man än vilja påstå, att
sjelfva obelisken erhållit sin form genom slipning, hvilket i fråga om denna
stenart, och utan föregående bearbetning med stenhuggeriverktyg, väl knappast är
tänkbart, så återstå dock alltid de djupt och skarpt inhuggna hieroglyferne, som
på intet vis kunnat inslipas. Och att bronsen kunnat härdas till jernets hårdhet,
för att till sådant arbete begagnas, är åtminstone okändt. Champollion nämner
på flera ställen att Egyptierne hade jern, som de fingo från Arabien; det är
skada att han ej nämner hvilken tidsperiod detta gäller. Den obelisk, som, före
från Luxor i Egypten, nu står på Place de la Concorde i Paris, är förfärdigad
under Rhamses III (Sesostris?) och hans närmaste företrädares tid, och alltså
nu minst 3,400 år gammal. De finnas, hvilka äro ännu äldre, och att Sverge
redan för så lång tid sedan var bebodt, är åtminstone icke kändt. B.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 01:38:13 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/aehbhob/1/0027.html
