Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. HISTORIA - 1. Bohuslän eröfras och behålles af Olof den helige.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Länets södra del fortfor ännu att erkänna Svenska väldet
uti den andre länshöfdingen Hroe Skjalge. Varnad af sin
medbroders öde, var denne icke så lätt att åtkomma med list,
hvarföre man måste försöka ombringa honom i öppen strid. Vid
Norske konungens hof vistades vid denna tid en förvågen viking
Eyvind Urarhorn, som erhöll detta uppdrag. Han seglade
derföre till Öckeröarne. Der sporde han att Hroe var på Oroust,
sysselsatt med att indrifva konungens skatt och leding. Han
begaf sig då på vägen dit, men mötte Hroe uti Högasund
[Augasund], mellan Öfverön och Thorsby socken, der han öfverföll och
drap honom och några af hans män. Eyvind, som förklarade
den på Hroes skepp befintliga skatten för god pris, seglade der
efter inåt Östersjön, der han sommaren igenom tumlade hurtigt
om med Svenske konungens undersåter. Konung Olof Haraldsson
kom nu till Götaelf med sin flotta, och var då hela Bohuslän i
hans våld år 1018.
Under allt detta sitter Svenske konungen i obegriplig
sköteslöshet, äfven sedan erfarenheten visat falskheten i hans tro, att
Olof Tjocke ej skulle våga angripa den mäktige Upsaladrottens
länder. I Bohuslän hade länshöfdingarne blifvit lemnade utan allt
understöd, och då de sjelfve, tillika med det land, hvilket de voro
satte att försvara, föllo offer för dåliga anstalter, vidtogos inga
allvarliga åtgärder till hämnande af deras död och förlustens
ersättande. Storlåtighet och oqvädinsord voro de enda vapen,
hvarmed Sveakonungen bekrigade Olof Haraldsson, men dermed kunde
han ej döfva eggen på den djerfve Norrmannens svärd.
Ständiga och folködande småstrider föreföllo emellertid längs
gränsen. Dessa upphörde dock till det mesta, när Vestgötajarlen
Ragnvald Ulfsson infann sig hos Norske konungen i Kongahell,
och med stöd af bådas likhet i tänkesätt utverkade sig fred för
sitt län. Fredade från detta håll, måste likväl Bohuslänningarne
lefva uti ständig fruktan för den Svenske konungens hotelser,
hvilka, om de gått i verkställighet, allravärst skulle komma att
gälla dem. Dessutom var deras handel helt och hållet förstörd
genom deras nye herres stränga befallning, att de ej finge införa
sill eller salt till Sverige, eller inlåta sig uti ringaste
handelsförbindelse med detta rikes innebyggare, hvilket var en svår
omständighet, särdeles emedan sill eller fisk i allmänhet var den
enda bytesvara Bohuslänningen ägde att erbjuda sina Svenska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
