Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. HISTORIA - 1. Bohuslän eröfras och behålles af Olof den helige.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
grannar emot den spanmål, som han af desse nödgades förskaffa
sig, i anseende till hans egen jords ringa odling och afkastning.
Tvingade af dessa olägenheter, öfvertalade Vikens innevånare Björn
Stallare, att föreslå Olof Haraldsson att söka förlikning med Olof
Skötkonung. Saken utföll efter allas önskan utom efter Björns,
hvilken sjelf måste påtaga sig den vådliga beskickningen till den
retlige Sveakonungen. Genom Ragnvald Jarls konster och Thorgny
Lagmans oförskräckta tal på alshärjartinget i Upsala, utverkades
ändtligen ett fredsslut emellan båda konungarne, i kraft af
hvilket Ranarike eller Bohuslän och de öfriga landskapen, hvilka
genom delningen på ön Svoldern tillfallit Olof Skötkonung,
högtidligen afträddes till Norge. Ett äktenskap emellan den Norske
Olof och Olof Skötkonungs dotter Ingegerd skulle ytterligare
besegla freden, och skulle bröllopet firas uti Kongahell hösten 1018.
Med all möjlig prakt anlände den Norske konungen redan
tidigt på sommaren till Kongahell, för att emottaga sin
drottning, men svårligen blef någon friare värre bedragen. Hvarken
bruden eller hennes fader afhördes. Slutligen, efter lång väntan,
ingick den underrättelsen, att Svenske konungen helt och hållet
ryggat det honom aftvungna fördraget, och att således
Bohuslänningarne, i stället att få fröjda sig åt bröllopsfacklorna i
Kongahells kungasal, torde komma att få se röd hane på sina egna
tak. Den Norske konungen blef vid detta budskap högeligen
förtörnad och ville i första hettan förvandla sin brudfärd till en
härfärd, men den kloke Björn Stallare och de öfrige höfdingarne
förmådde likväl stilla hans vrede så mycket, att fiendtligheterna
från den Norska sidan tillsvidare uppskötos. Så stodo sakerna
en tid. På sistone nödgades Olof Skötkonung, tvingad af sina
egna undersåters uppror, och sedan han emot sin vilja, genom
sin yngre dotters, Astrids förmälning med den Norske konungen,
blifvit dennes svärfader, beqväma sig till fred, till jemkning af
hvars vilkor ett möte beramades i Kongahell.
Glömda voro nu alla gamla oförrätter, när svärfader och
måg möttes der år 1020. Allt var vänskap och förtrolighet.
Endast en liten tvist uppstod, rörande en bygd på Hisingen.
Redan från äldsta tider var denna ö delad emellan Sverige och
Norge, men på gränsen låg en bygd, hvars innebyggare ömsevis
skattat till Norska och Svenska kronan. Herraväldet öfver denna
lilla bygd beslöto de båda konungarne att afgöra genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
