Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. HISTORIA - 1. Kongahells förstöring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vapen och skynda stadsboarne till undsättning, ty det månde lända
oss till stor skam, om någon får veta, att vi sitta här och fylla
oss med öl, under det tappre män i staden sätta sitt lif på spel
för våra skull»! Men ingen ville följa honom, emedan de sade
sig blifva nedhuggne, utan att stadsboarne hade deraf den
ringaste nytta. Det oaktadt gaf sig den hjeltemodige Ölver ensam
i väg, under yttradt hopp att nedlägga en eller par hedningar,
innan han sjelf blefve slagen. Knappt blefvo Wenderne honom
varse förr än åtta beväpnade framsprungo och omringade honom,
men Ölver svängde sin yxa så skickligt, att hon klöf hufvudet
på den som stod framför honom, på samma gång som hon
afskar strupen på den han hade bakom sig. Andra gången han
lyfte yxan fällde han åter i ett tvehugg tvenne hedningar, och
lät de öfrige fyra så eftertryckligt smaka yxhammaren, att de, illa
sårade, togo flykten. Sjelf fick Ölver i denna lek djupa sår, men
eftersatte likväl de flyende, och dräpte två af dem, hvilka han
jagat ut i ett hängdy, men blef sjelf sittande i gyttjan [1]. Då
framskyndade någre hans vänner, hvilka följt honom på afstånd,
för att se huru färden skulle aflöpa, hjelpte honom upp ur dyet
och förde honom hem till Skurhaga. Der läktes snart hans sår,
och han fick i sårabot det eviga beröm, att aldrig har någon
bonde i Norden gjort manligare resa än Bohuslänningen Ölver
Stormund.
Kongahells förstöring är det sorgligaste och dess
innevånares hjeltekamp vid detta tillfälle det mest rörande minne i våra
häfder. Vår tid, sjelf så obetydlig, söker öfverskyla sin litenhet
genom att låtsa vörda det gamla stora. Den förevigar minnet af
sina stora män och deras bragder genom minnesvårdar, för att
dermed inbilla efterverlden, att man verkligen värderat de förre.
Man satte till och med på Kistinge ljunghed vid Halmstad en
tandpetare till minne af en liten seger öfver en underlägsen styrka.
Hvad har man gjort för Kongahellshjeltarne?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
