Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- I. HISTORIA
- 3. Svenske hertigen Erik Magnusson i Bohuslän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fartygen, som tillika öfver dem nedslungade ett regn af stenar och
kastvapen, allt längre in under land, der besättningen
tillfångatogs, leddes upp på stranden, utplundrades och nedhöggs.
«The huggu them alla swa sma,
At ey laa ett stycke, som annat laa»,
förmäler Rimkrönikan, och tillägger deltagande:
«Swa pläga oädla män att göra,
Å hvad dogande män thet höra
The otacka them för thera ogärd
The hade många skalka i thera färd
Gudh gifvi thera själ Himmerik
För hardhan död the tholde a sik».
På nytt inbröt hertig Erik i södra Norge, utan tvifvel här uti
Bohuslän, men då innebyggarne det sporde, gjorde de stora
förhuggningar till förhindrande af fiendens framträngande, och öfvergåfvo
sedan sina hem samt flydde till skogarne, så att landet på flera mil stod
öde och såg ut, som om pesten hade der framfarit. Hertigen
framträngde till en gård, som hette Ljungby, der han vid en
recognoscering förlorade några man, men då han icke fann något
att plundra, och det således icke lönade sig att föra krig,
anträdde han återtåget, och roade sig med att på hemvägen
uppbränna de folktomma husen. Danske konungen Erik Menved
inbröt emellertid i Sverige, för att hjelpa sin svåger, den af
hertigarne så förorättade konung Birger, och desse nödgades, med så
mycket folk de kunde hopsamla, ila den farlige fienden i möte.
Besättningen på Kongahells slott blef derigenom lemnad åt sitt
öde, och kunde ej vänta någon undsättning, i händelse den blef
anfallen, hvilket gynsamma tillfälle att få fästet i sitt våld Hakon
icke lät gå sig ur händerna, och företog derföre dess belägring.
Höfvidsman på slottet var då Thord Unge, sjelf bördig af Norge,
och egande uti detta rike många både fränder och egendomar.
Af fruktan att lida skada på någondera delen upplåter han
slottsportarna [1] för den hotande konungen, och gör det med desto
större beredvillighet, som vilkoret dervid var, att Thord skulle
äfven under det Norska väldet få fortfara i utöfningen af sitt
[1] Peder Clausen påstår att slottet togs med storm, men, utom att detta
motsäges af Rimkrönikan, kunde en stormning af det kringflutna slottet svårligen
låta sig göra sommartiden, och om så skett, hade aldrig Thord Unge kunnat
blifva Norsk slottshöfding.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 01:38:13 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/aehbhob/1/0111.html
