Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. HISTORIA - 3. Svenske hertigen Erik Magnusson i Bohuslän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kommendantskap på Niklaborg. Det qvittade honom lika, hvilken som
kallades slottsherre, blott han fick vara slottsfogde; men det visade
sig snart, hvilket misstag den Norske konungen gjort, då han
gifvit ett så vigtigt förtroende åt en sådan stympare som herr Thord
Unge. Vintern inbröt och slog brygga öfver elfven. Hertig Erik,
som, genom ingången förlikning med Danske konungen, nu kunde
vända sig med hela sin styrka emot Norge, försummade icke detta
gynnande tillfälle att återtaga det kringflutna slottet i Kongahell,
och befaller fördenskull sin broder Valdemar komma till sig med
den här af Svenskar och Tyskar, som stod under hans fanor i
Stockholm. Med hertigarnes förenade styrka belägges nu slottet.
Norskarne, derom underrättade, skynda under en riddares anförande
sina nödställde landsmän till undsättning, men hertigarne sända
till deras möte en Norsk landsflykting Björn [Lodinsson?], en man,
som tagit magistergraden i Paris, men som var lika duktig att slåss,
som att läsa [1]. I ett bergpass, helt nära Kongahell, möter herr
magistern, tidigt en morgon, med sina Svenskar den Norske
riddaren, jagar hans väldiga skara på flykten och sårar honom sjelf.
Då nu ingen vidare undsättning var att hoppas för Thord Unge,
eller rättare, då han nu fått en giltig orsak att skylla på,
uppgifver han slottet på Ragnhildsholmen åt hertigarne, hvilka
anförtro den nya eröfringen åt en Tysk riddare. Thord blygdes ej
för att i egen person draga till sin konung och berätta sin skam.
Han tyckes äfven hafva haft uppdrag af hertigarne att mäkla fred,
emedan han frambar Eriks hotelse att bränna Viken i grund, derest
icke den Norske konungen beqvämde sig till fred. Denne
sednare, serdeles orolig öfver att Kongahells slott kommit i händerna
på en Tysk, af hvilken det tillgränsande landet hade intet godt
att hoppas, emedan denna nations krigare den tiden utmärkte
sig för den grymmaste våldsamhet, var benägen till försonlighet,
och slöt 1310 med hertigen en förlikning, som kort derefter
förvandlades till ständig fred och förbund. Ibland de många
vilkoren dervid var ock, att Erik skulle, den 15 påföljande Maj, till
Norske konungen återställa Kongahell med hälften af den
tullafgift, han, hertigen, ifrån osämjans utbrott och till
återställelsedagen, uppburit eller tillprejat sig af de fartyg, som seglade på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
