- Project Runeberg -  Bohusläns historia och beskrifning / Del 1. Historia och allmän beskrifning /
270

(1867) [MARC] Author: Axel E. Holmberg With: Gustaf Henrik Brusewitz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. ALLMÄN BESKRIFNING - III. Ekonomi

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

trädas. På de flesta ställen sker detta med en tiondedel deraf,
och annorstädes, såsom på Tjörn, en del af Oroust och här och
der på Inland, trädas af allmogen ingen fotsbredd. Man vill
väl ursäkta denna uraktlåtenhet med den knappa ägovidden och
brist på flyttbart stängsel; men knuten ligger likväl deruti, att
farfars farfar icke brukade träda sin jord [1]. Följden deraf är
emellertid, att åkern, som får bära många års skördar utan att hvila,
blir öfverlupen af ogräs och utmattad. När på de orter, der
trädning är alldeles obruklig, jorden ändteligen blir så utsugen, att
den icke gifver någon afkastning, lägges den till linda, eller, som
det här heter, «lägges öde» — ett väl passande uttryck, ty sedan
bonden afbergat sista sädesskylen, öfverlemnar han åt åkern sjelf
besväret att förvandla sig till äng, hvarigenom densamma, särdeles
om den äger styfvare jordmån, råkar i process med sig sjelf,
och derunder verkligen är «ödelagd», tills efter några års förlopp
gräset får makt öfver ogräset. På dikning har allmogen hittills
varit ganska njugg, men, efter ståndspersonernas exempel, börjar
han nu aflägga den gamla fördomen, att dikning ej är till annat
tjenlig, än att onödigtvis förspilla jorden. På Oroust och Tjörn
torde likväl icke några ordentliga diken bli synliga i detta
århundradet; de man icke kan undgå att upptaga, förses vanligen
å ömse sidor med en alns bred gräskant, för att om möjligt
hindra vatten att nedrinna uti dem. Emellertid är den
Bohuslänska åkern af ingenting i så stort behof, som af dikning,
emedan de trånga dalar, i hvilka den är belägen, gerna blifva sjuka
af det från höjderna nedströmmande vattnet, hvadan ock landet
alltid lider mera uti våta än uti torra år [2].

Till gödningsämne begagnas föga annat än spillning och
torf, hvilken sednare på sina ställen uppbrytes i utmarken,
hvarigenom denna blir oduglig till betesmark. På Inland och äfven


[1] Man måste likväl lemna de yngre bönderna det rättvisa vitsord, att de
på de sednare åren vinnlagt sig om ett förbättradt åkerbrukssätt.
[2] Emedan af brist på diken, åkerns botten aldrig blir torr, besväras han i
många kustdalar af ett förtretligt ogräs, Strandrör (Arundo Phragmites).
Allmänna ogräs härstädes äro för öfrigt: Qvickrot (Triticum repens); Prestkål
(Sinapis arvensis), ibland bönor och korn; Löksa (Bromus secalinus), ibland höstråg,
samt Svimring (Lolium temulentum), som trifves ibland all vårsäd, men
synnerligast ibland vårrågen. Redan Peder Clausen omtalar denna växt, såsom en pest
för Bohusläns åkrar, men nämner den oriktigt Ægilops. Dess frön orsaka yrsel,
om de förtäras i större mängd blandade i mjöl eller i malt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:38:13 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aehbhob/1/0278.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free