Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. ALLMÄN BESKRIFNING - III. Ekonomi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och vestra trakterna af Inland, äfvensom på Hisingen och
kringliggande skärgård. Uti norra länet, der allmogen är mindre
vidhängsen gamla vanor än i södra, vinner rågsädet alltmera
förtroende, fastän det ännu på långt när icke är så betydligt som
det borde och kunde vara. Korn sås der, med undantag af på
Sotenäs och strandhemmanen, obetydligt, blandsäd något mera,
men bönor och ärter högst litet. Hvete-sådden är så ringa, att
den knappt förtjenar omnämnas; den tillhör nästan endast
ståndspersonernas landtbruk, hvilket kan sägas om hela länet. På
ofvanuppräknade orter i södra länet, der kornet är hufvudsäde,
sås obetydligt råg, men deremot en myckenhet bönor. Med
undantag af några socknar på Oroust nyttjas der högst litet hafre, utan
den sämre jorden besås med blandsäd. Potatis-odlingen har öfver
hela länet, isynnerhet i närheten af hafvet, med hvarje år
tilltagit, en följd af hemmansklyfningen. Andra rotväxter odlas ej.
Lin- och hamp-odling idkas jemt så mycket, som tillräckligt är
att fylla allmogens egna behof; likväl är densamma i stigande.
Allmännast kan utsädet pr tunnland antagas vara för hvete
och råg 3/4 t:a, korn 1 t:a, hafre 1 1/2 t:a, blandsäd 1 1/4 t:a,
ärter och bönor 1 t:a, potates 6 t:r och lin en half tunna.
Af vårsäd kan medelafkastningen tryggt antagas vara 5 à
6:te kornet, af höstsäd 10:de, änskönt denna stundom på sina
ställen gifver ända till 25:te, och af potatis 8 à 10:de.
Det är väl jordmånens beskaffenhet och klimateriska
förhållanden, som i första rummet borde föreskrifva jordens
brukningssätt; men detsamma bestämmes oftast lika mycket af folkets olika
behof, åsigter och vanor; och som dessa icke äro desamma öfver
hela Bohuslän, så är ock nämnda brukningssätt skiljaktigt i
länets olika trakter. Öfver hufvud taget, använder Bohuslänningen
icke nog flit i sitt yrke som jordbrukare, utan är benägen att
glömma, det jordens skötsel är hans hufvudnäring, och der så
tillfälle gifves, står hans håg gerna ifrån åkern till sjön och
skogen. Dessutom upptäckas tvenne hufvudbrister uti hans
skicklighet som jordbrukare. Den första är, att åker och äng stå i den
största disproportion till hvarandra. Han inser ej vigten af den
gamla regeln, att ängen är åkerns moder; på många ställen är
den sednare ända till ytterlighet förstorad på den förras
bekostnad, och detta misstag i landthushållningen är i ett årligt
stigande. Det andra felet ligger deruti, att allt för litet af åkern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
