- Project Runeberg -  Kampen om två millioner. Svensk kriminalroman. Vol. 1-4 /
7

(1899-1903) [MARC] With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - 1. Ett arf på villospår

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 7 —

kanhända hoppades han på tillfälle att en gång kunna använda
■dem för något ändamål. Han lät eder en gång gifva sig en
angenäm plats, der han kunde lefva i ro och icke behöfva
flänga omkring i världen för att söka barnet. Sedermera, då
han stod ansikte mot ansikte med döden, ångrade han sig och
3ät hemta mig.»

»Och dervid hittade han väl rätte mannen?» föll Bark
lionom hånande i talet.

»Alldeles riktigt», svarade advokaten. »Jag tror mig
åtminstone vara mannen att bevaka det försvunna barnets rätt.»

Bark bet sig i läppen, så att den blödde.

»Hm!» sade han. »Berätta mig än en gång denna be
■synnerliga giftermålshistorias fakta. Redan för några år sedan
hörde jag något liknande omtalas. Visserligen är ju orda.
lydelsen ej densamma, men ett och annat tycker jag mig dock
känna igen.»

Med ett ansigtsuttryck, som klart och tydligt visade den
ringa tilltro advokaten satte till dessa ord, svarade han:

»Mycket gärna», och i det han tog fram sin
annotationsbok, började han: »Giftermålet egde rum i Glarus i Schweiz
-år 1867. Två år derefter öfvergaf baronen sin gemål. För
tio år sedan dog baronen. Önskar ni veta mer?»

»Nej tack», sade Bark eftertänksamt. För sig tillade han :
»Det stämmer ej. Det är, som satan själf ville göra dessa
båda arftagare lefvande.»

Advokaten stoppade åter in sin annotationsbok och reste sig.

»Ja, nu hoppas jag, att jag talat så klart jag kunnat, herr
Bark. Jag har nöjet rekommendera mig.»

Elliot gjorde en djup bugning, hållande portföljen tätt
intill sidan.

Konsuln sprang upp. Skulle han hafva tagit fel på mannen?

»Hvarthän?» frågade han, utan att ännu riktigt blifvit
herre öfver rösten.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:39:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aemillion/0015.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free