Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - 1. Ett arf på villospår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 8 —
»Hvarthän?» Advokaten stannade med ett egendomligt
leende på lapparne. »Jag tänkte ej det skulle vara svårt att.
förstå. Ut för att söka arfvingen, naturligtvis.»
»Ack, låt oss ej längre spela komedi», sade Bark med
skärpa. »Hvad tjänar det till, att ni åtager eder ett så
besvärligt uppdrag, det var ju till och med för mycket för
Hall-bach. Om ni verkligen tänkte göra det, så stod ni nog icke
här nu. För öfrigt äro tio år en lång tid, ingen har ju
anmält sig, barnet är naturligtvis dödt. Men jag vill helst
undvika några skandalhistorier om detta och derför — hvad anser
ni papperen vara värda?»
Advokaten skakade på hufvudet.
»Nåja, förslaget är kanske inte så dumt», sade han
halfhögt. »Jag är ingen yngling längre, och om jag tänker rätt.
efter, så är en hetsjagt efter detta barn ...»
»Säg en summa!»
»Papperen hafva naturligtvis för eder ett stort värde, ty
jag är öfvertygad, att det legitima barnet lefver.»
»Nå, derom har jag en annan åsigt. Jag bjuder dock.
femtio tusen kronor, en enorm summa för intet.»
Elliot gjorde en grimas.
»Beklagar, herr konsul.»
»Hvad befalls, är det för* litet?» utbrast Bark förvånad.
»Ja, visst. Arfvet belöper sig på två millioner! Ert anbud
således en bagatell! Om jag finner arfvingen, får jag tio gånger
så mycket.»
»Deri kan ni bedraga er», svarade konsuln. »Hvad begär
ni då?»
»Nå, låt oss säga 500 tusen, så får ni papperen i edra
händer, och jag, den ende, som vet något om detta, förpliktar
mig att icke anställa några som helst forskningar efter det
försvunna barnet.»
»Omöjligt!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
