- Project Runeberg -  Kampen om två millioner. Svensk kriminalroman. Vol. 1-4 /
108

(1899-1903) [MARC] With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - 10. Mörksens gärningar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— i°8 —

»Det skall bli ytterst viktiga saker. Vi tänkte göra ett
utkast till välgörenhetslotteriet, och så felas det flera par
strumpor för den ostafrikanska missionen.»

»Strumpor af finaste ylle till hedningarne. Ja, jag kunde
just tänka mig det. En riktigt treflig kväll!» hånade konsuln.

Dörren öppnades och Emelie Stålsköld, en yppig
nittonårig skönhet, trädde in i salongen. Hennes ögon sprutade eld
och den halföppna, välformade munnen visade ett antal
blixtrande tänder. I hennes mörka hår lyste rosen.

»Kära kusin», utbrast Oskar, i det han skyndade mot den
inträdande och eldigt kysste hennes hand, vi hafva saknat dig
länge. Först då du kommer, blir det lif och lust härinne».

Hon lät sin djupa blick glida öfver Oskars figur. Det
blixtrade till i hennes ögon, då hon svarade:

»Säg dina artigheter åt en annan, Oskar, en, som får
taga dem åt sig och som du lyckliggör med dem».

Dermed helsade hon med ett leende på konsuln.

»Ha Lindens inte kommit ännu?» frågade hon likgiltigt.

»Nej, men de komma nog», svarade han. »Hvad tänker
du spela i dag?»

»Först och främst Haydns drömmar, det är ju farbrors
älsklingsstycke. Alfred har redan i åtta dagar beredt sig derpå».

Bark nickade bifallande åt Emelie, hvilken han af gunst
och nåd upptagit i sitt hus, då hennes föräldrar dött.

En betjänt öppnade dörrarne och anmälde:

»Herr och fröken von Linden!»

En allmän till och med hjärtlig helsning följde. En hvar
närvarande, Alfred måhända undantagen, hade ögonblickligen
tagit på sig »sällskapsmasken», öfverallt största höflighet och
hjärtlighet.

Konrad von Linden kysste Emelies hand, i det han frågade
henne om hennes befinnande. Hon gaf ett intetsägande svar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:39:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aemillion/0116.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free