Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 4. Svunnen lycka!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 2 44 —
henne ett ark papper, detsamma som han hittat utanför
porten. _
»Detta är alltså den enda — rekommendation, ni har?»
Hon kastade en skygg blick på papperet och föll sedan
på knä, med båda händerna för ansiktet.
»O, förbarmande — nåd!»
Konrad von Linden sprang upp.
»Alltså är det sannt, hvad som här står? Och ingen
annan än ni kan hafva tappat det. Och ni vågar, behäftad
med spinnhusets brännmärke, söka plats i ett ärbart hem.
Det går nästan för långt. Eller kan ni säga: 7Jag är oskyldigt
dömd’, så tala. Jag dömer ingen ohörd, men kan ni ej rentvå
er från brottet, hvarför ni dömts, så måste ni redan denna
natt lämna detta hus. Ni skall gärna få några kronor, så
att ni ej under de närmaste dagarne behöfver lida nöd, men
att föra en brottsling in till min mor och syster, det har jag
ej rättighet till, äfven om dervid ett människolif går om intet.»
Vid ordet »brottsling» gjorde Gerda en afvärjande rörelse
med båda händerna, och reste sig upp.
»Jag — skall — gå — genast», stammade hon och
vände sig för att gå, men framkommen till dörren måste hon
stödja sig mot väggen för att ej falla. »Förlåt mig, att jag
vågade komma hit — jag tänkte göra slut på mitt eländiga
lif, men kunde det ej — jag ville än en gång försöka om ej
äfven jag kunde få lefva. Jag tänkte att möjligen finna någon,
hvars rättvisa och människokärlek satte sig öfver all
småsinthet, och ej dömde efter skenet. Men — förgäfves. Jag är
en »brottsling»!
Hon sänkte hufvudet djupt ned mot bröstet och hennes
darrande hand trefvade efter låsvredet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
