Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 4. Svunnen lycka!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 2 45 —
»Stanna ett ögonblick!» uppmanade Konrad. »Ni söker
människokärlek och rättvisa, och det är jag den förste att
vilja gifva eder. Gå ej ännu, ty om ni någonstans kan få
en dörr öppnad för er, så är det här, derom kan ni vara
försäkrad. Ty jag vet allt för väl, att det är hvarje
rätt-tänkandes plikt att just intressera sig för de olyckliga i
samhället».
Det måste hafva legat något öfvertygande i hans röst,
ty eljes vore det knappt tänkbart, att Gerda Sten hade,
kämpande med sig själf, återvändt till sin förra plats i soffan.
»Fråga mig bara — jag skall svara öppet och ärligt —
det lofvar jag».
»Godt! Papperet som jag fann i parken, säger, att ni
lidit fängelsestraff, att ni uppfört er väl och blifvit fri för
ungefär åtta dagar sedan. Är det sannt?»
»Ja».
»Och ni var brottslig?»
»Ja, enligt människors lag, men Gud dömer mig ej
skyldig. Till honom har jag ropat dag och natt i mina
tankar: ’Herre Gud, jag är ingen förbryterska, jag kan ej
tro det, min själ har alltid velat göra rätt!1 — Ack, att jag
skulle få sona min enda förbrytelse så svårt!»
»Hvad har ni gjort, då?»
»Jag var oskyldig som ett barn. Att jag längtade ut i
världen, det var ej mitt fel, det var min natur och den kunde
jag ej bekämpa. Men jag sökte undvika allt orätt, tills jag
föll offer för en samvetslös man. Han visste, huru högt jag
aktade min familjs ära, och han höll med mig, höll alltid
tned mig. Min grånade fader upptäckte vår förbindelse och
slog mig halfdöd. Jag sprang ut midt i natten och uppsökte
den man, som nu var allt för mig och som med ett enda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
