Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - 1. I Glarus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
henne för bristande uppriktighet, då tillstod hon allt under
tårar. Och då jag ville veta, hvem det var, som kollrat bort
henne så, svarade hon, att det var en resande, som bodde på
Bergshotellet, och som gifvit akt på henne, då hon var ute i
ärenden. En gång hade han tilltalat henne och sedan träffades
de ofta. Han hade presenterat sig för Madeleine som Anton
Hohenfeld, och sagt sig ha en god plats som inspektor på en
större egendom i Tyskland.
Det der kunde jag inte riktigt få i mitt hufvud, men hon
bedyrade högt och heligt, att han menade ärligt. »Godt»,
sade jag då, »så tag honom då med dig hit, jag kan väl
åtminstone få se honom en gäng». Och redan nästa dag kom
han. Han satt precis på samma ställe, der herr baron nu
sitter. Jag hade ögonen på honom hela tiden och såg snart, att han
ej var den han utgaf sig för. Jag skickade ut Madeleine ett ärende
och begagnade tillfället att säga den der herrn rent ut, att
jag höll honom för en bedragare, som blott hade gjort
Madeleines bekantskap för att bringa henne i elände. Det måtte
hafva sårat honom mycket, ty han reste sig, röd af vrede.
»Hur kan ni våga kalla mig en bedragare?» utbrast han. —
»Emedan ni ej är den, hvilken ni ger er ut för att vara, och
emedan Madeleines väl ligger mig om hjärtat». — Han kunde
icke besvara min blick, men yttrade förtretad: »Er har
jag icke med att göra och Madeleine vet, hvad hon skall
skall hålla mig för. Men för att ni skall se, att jag ej är rädd
för att säga sanningen så — jag är icke inspektor Hohenfeld,
utan baron Hohenfeld». Madeleine stod utanför dörren och
hade hört de sista orden. Då hon kom in, dolde hon sitt
likbleka ansikte vid mitt bröst och bad så hjärterörande, att
jag skulle skydda henne mot honom. — »Madeleine», utbrast
han, »du har hört, hvad jag sagt, och bra är det. Jag har
förtegat mitt riktiga namn för dig, emedan jag fruktade, att
du skulle misstro mina ärliga afsikter, och säg själf, om du ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
