Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Storstrejker i utlandet, af O. Järte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STORSTREJKER I UTLANDET.
strejker icke voro inmängda några
som helst föreställningar om att med
dem kapitalismens störtande afsågs
eller kunde uppnås.
I Holland hade sedan midten af
1890-talet anarkisterna bemäktigat sig
ledningen af den i och för sig
tämligen obetydliga fackföreningsrörelsen 1
i landet. Generalstrejkskatastrofen af
år 1903 hade följande förspel:
Hamnarbetarna i Amsterdam hade nedlagt
arbetet, därför att arbetsgifvarna
vägrade att tillmötesgå deras fordringar
att slippa arbeta tillsammans med
oorganiserade. Af solidaritet med de
strejkande hamnarbetarna blockerade
järnvägsmännen allt gods som lastades
af arbetsvilliga, med påföljd att en
del personal afskedades af de enskilda
järnvägarnas förvaltningar. Den 29
jan. proklamerade då järnvägsmännens
organisationer — dels en syndikalistisk
antiparlamentarisk federation, dels ett
socialdemokratiskt fackförbund,
hvilka handlade i samförstånd —
oväntadt och omedelbart strejk. En massa
oorganiserade järnvägsmän gingo med,
så alt i och omkring Amsterdam och
Rotterdam och på de viktiga
internationella linjer, som förmedla den
kontinentala trafiken på England,
måste driften med ens inställas.
Järnvägsmännen öfver hela landet
förklarade sig också beredda att nedlägga
arbetet. Under sådana förhållanden
måste järnvägsbolagen kapitulera. Kort
därpå blef också uppgörelse i
hamn-arbetarkonflikten enligt arbetarnas
fordringar.
Dessa framgångar, som föranledde
en stark tillströmning till
fackorganisationerna, stego emellertid arbetarna
åt hufvudet. Anarkisterna tillskrefvo
segern den »direkta aktionens» taktik
och agiterade våldsamt för ett
fortsättande pä samma väg. Inom öfriga
samhällslager hade emellertid den
öfverrumplande järnvägsstrejken och
farhågorna för dess upprepande
framkallat förtrytelse och bekymmer.
Regeringen framlade därför i febr. inför
kamrarna ett lagförslag, som dels gick
ut på att upprätta järnvägstrupper,
dels stämplade strejk af
kommunikationsarbetare, särskildt järnvägsmän,
som straffbar handling. Detta
uppkallade alla arbetarorganisationer i
landet till lifliga protester. Men
hvarken de talrika demonstrationerna, ej
heller socialdemokratiska fraktionens
opposition inom kammaren kunde
utverka mer än vissa mildringar i
lagförslaget. Fastän dettas antagande
genom borgerliga partiernas hållning
var säkert, och trots socialdemokratiens
varningar, beslöt till sist den fackliga
ledningen i förlitande på »massornas
revolutionära energi» att proklamera
I
allmän strejk vid alla
kommunikationsföretag. Strejken iscensattes
genast, men blef från början fiasko.
Anslutningen var tämligen ringa.
Denna gång varnade och förberedda,
förfogade järnvägarna öfver automobiler
och frivilliga i tillräcklig mängd från
kristliga fackföreningar, borgerliga
skyddskårer och militärer. Trafiken
behöfde därför blott inskränkas med
25 %. Redan efter ett par dagar
fingo de utländska järnvägarna
meddelande om, att deras transitotrafik
genom Holland kunde ostördt fortgå.
Strejken förmådde därför lika litet
störa det samhälleliga lifvets normala
gång som inverka på kamrarnas
påbörjade debatter om det omstridda
lagförslaget.
I denna situation grep man till
det yttersta och proklamerade den 9
april generalstrejk öfver hela landet.
Men en enda dag var tillräcklig att
konstatera dess resultatslöshet. Blott
60,000 arbetare hade följt parollen,
däraf hälften ensamt i Amsterdam,
där äfven en del arbetare vid stadens
belysnings- och renhållningsverk
strejkade. Redan dagen därpå antogs i
andra kammaren lagförslaget med 81
röster mot 14 och trädde
omedelbarligen i kraft. Med hänsyn härtill
af-blåstes generalstrejken samma dag,
visserligen under stormande protester
från en rad massmöten i Amsterdam
och öfriga större städer, men följande
dagar återgingo de strejkande i
massor till arbetet. I en del fall följde
dock långvariga lockouter och
afske-danden som repressalier, så att de
ekonomiska följderna af
generalstrejken blefvo mycket svåra för
arbetarklassen. De svaga organisationernas
svaga förmåga att understödja sinade
snart; nöd och elände höllo sitt intåg
i arbetarfamiljerna, och en
fullkomlig själfmordsepidemi uppkom bland
de utarmade offren. En mängd
fackföreningar upprefvos fullständigt,
bl. dem järnvägsmännens
organisationer. Det svåraste slaget drabbade
dock anarkisterna; i deras ställe har
socialdemokratien under sista åren
vunnit så mycket större terräng och byggt
upp fackföreningsrörelsen igen och
nu på säkrare grund.
Hvad ordningens upprätthållande
under generalstrejken i Holland
beträffar, så hade de strejkande i det
stora hela iakttagit god disciplin. En
del kravaller förekommo dock, likaså
attentat mot järnvägslinjer och
lokomotiv; men på alla strejkmöten
antogos resolutioner, som manade till
lugn och besinning.
Den italienska generalstrejken af
år 1904 var ej förknippad med några
revolutionära eller eljest positiva syf-
68
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
