Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konsten att flyga, af O. E. Lundholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONSTEN ATT FLYGA.
en stark raket föra ett lamm med sig
högt upp i luften, och då raketen
brunnit ut och jämte lammet började
falla, öppnade sig en vid raketen
fästad fallskärm, och lammet återkom
till marken fullkomligt oskadadt.
I vanliga fall sjunker fallskärmen
rakt ned, men om man förlänger en
af trådarna, som gå från
fallskärmens kant till gondolen, så slipper
luften, som bär upp fallskärmen, ut
under skärmens kant vid den
förlängda tråden, och apparaten får en
sidorörelse åt motsatt håll. Denna s. k.
styrbara fallskärm gaf upphof till
glidplanet, hvilket i sin tur var
föregångare till aeroplanet.
Fallskärmarna blefvo anledning
till mänga olyckshändelser. Den 27
september 1836 besteg Cocking
gondolen till en sådan, höjde sig medelst
en ballong, förd af Green, från
Vaux-hall i London och skar af snöret på
i,000 m:s höjd med den påföljd, att
han och apparaten, som ej gjorde
tjänst, störtade till marken och
Cocking krossades. Hans fallskärm
hade formen af ett omvändt paraply,
hvarigenom han tänkte sig få större
stabilitet på densamma.
Den 5 juli 1874 gjorde belgiern
Vincent de Groof om Cockings försök
med samma påföljd.
Den 17 juli 1905 besteg
yrkes-aeronauten Montgomery en styrbar
fallskärm eller rättare ett glid plan,
Santa Clara, konstrueradt af
professor Maloney och upphängdt under
en montgolfière, kastade loss på stor
höjd och förolyckades i San José
(Kalifornien). Han hade dock förut
gjort tre försök och därvid släppt sig
ned från resp. 265. 800 och 4,2«-o mrs
höjd samt lyckats komma oskadd till
marken. Fjärde gången "slog
apparaten om och störtade ned. Hans
glidplan hade formen af en fjäril
med dubbla vingar, mätte 6,7.
meter mellan vingspetsarna och vägde
20 kg.
Alla dessa apparater hafva ett
gemensamt fel, nämligen brist på
stabilitet, hvilket också blifvit fatalt for
de luftseglare, som begagnat dem.
Den som vill flyga bör • ckså
gifvetvis börja försiktigt och söka förskaffa
sig erfarenhet och säkerhet i
flygapparatens manövrering, innan han
ger sig i väg från större höjder.
Vi komma nu till de mer eller
mindre vetenskapliga och praktiska
försök, som blifvit gjorda med afsikt
att därigenom bidraga till
flygproblemets lösning. Tanken att flyga har
såsom nämnts uppstått hos människan
vid åsynen af fåglarnas flykt, och
sättet att flyga har hon äfven sökt
lära sig af dem, naturligtvis med
foga utsikt till framgång, emedan
människan uppenbarligen ej besitter
och aldrig kan förvärfva den
ofantliga muskelstyrka, som skulle
behöfvas för att med armarna röra ett par
stora vingar med en hastighet och
kraft tillräcklig att höja kroppen i
luften. Alla sådana försök hafva
också snöpligen strandat, och detta
oaktadt man äfven sökt taga benen till
hjälp.
En af flygteknikens pioniärer,
hvars namn blifvit förvaradt för
eftervärlden, var en ung låssmed, Besnier,
frän Sablé i Frankrike, som år 1786
väckte rätt stor uppmärksamhet
genom uppfinnandet af en flygmaskin,
bestående af två stänger, som han
fäste på axlarna i ett slags lager.
Stängerna hade i båda ändar
ving-plan, formäde så, att de vid rörelse
uppåt gjorde mindre motstånd mot
luften, än då de rördes nedåt. De
främre vingarna drogos nedåt med
armarna och de bakre med benen
medelst tåg, dock så, att t. ex. högra
framvingen och vänstra bakvingen
samtidigt drogos nedåt. Han kunde
naturligtvis aldrig lyfta sig med denna
apparat men lär hafva flugit i sned
riktning nedåt från mindre höjder,
till och med en gång öfver ett mindre
vattendrag.
Äfven Blanchard gjorde 1780—83
försök att medelst vingar och
muskelkraften höja sig från marken men
utan resultat Hit kunna äfven
räknas den österrikiske urmakaren Jacob
Degens försök att medelst vingar
fästade å armarna söka drifva fram en
ballong, under hvilken han hängde.
Den senares försök i Paris 1812
väckte endast löje, och han själf fick där
öknamnet »Vol au-vent».
Den förste, som på ett fullt
vetenskapligt sätt studerade
flygproblemet och genom sina försök bragte
det så långt framåt, att föga mer än
ett decennium ytterligare skulle
behöfvas för dess fullständiga lösning,
var Otto Lilienthal, hvilken föddes
den 24 maj 1848 i Anklam (Pommern).
Redan som gosse drömde han om att
kunna flyga, och sina första försök
gjorde han om nätterna för att
undgå sina kamraters speglosor.
Försöken bestodo däri, att han med ett
par stora vingar fastbundna vid
armarna kastade sig utfor mindre
höjder. Dessa blefvo början till de
ryktbara försök, hvarpå den moderna
flygtekniken grundar sig, och under
åren 1891— 96 gjorde han mer än 2,000
flygfärder. Han studerade noga
fåglarnas flykt, särskildt storkarnas, då
de sväfvade fram med utbredda,
orörliga vingar och läto bära sig af
vinden. Många af de glidplan han an-
207
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
