Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Guldmyntfoten, av Eli F. Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GULD MYNTFOTEN.
skola vara, som det heter, täckta till
någon viss, på ett eller .annat sätt
bestämd del med guld. Andamålet med
detta har emellertid alls icke varit, att
så mycket guld skulle finnas lagrat i
bankens källare, ehuru man vanligen
trott det, utan meningen har helt
enkelt varit att tvinga banken till
åtgärder, som skulle upprätthålla sedlarnas
värde oförminskat gent emot guld.
Denna uppgift ha bestämmelserna
också som regel uppfyllt, ganska
oberoende av hur de i detalj sett ut. Ty så
snart den ifrågavarande utströmningen
av guld från banken tagit sin början
— och ofta redan dessförinnan, om
den blott befarats — blev banken
tvungen att sörja för minskning i sin
utelöpande sedelstock, emedan den eljest
ej bleve i stånd att uppfylla
täckningsbestämmelserna. Detta hade gått
centralbankerna till den grad i blodet,
att det på senare tid —• väl att märka
så länge guldmyntfoten fick bli
bestående — nästan aldrig klickade; och
därför hade man i alla europeiska
länder med ordnat ekonomiskt liv en
orubblig överensstämmelse mellan
penningenhetens värde och värdet på den
mängd guld den skulle motsvara.
Olyckan under världskriget har i detta
hänseende bestått i att man ej
begränsat penningmängden i den grad
som krävdes av hänsyn till
likvärdighet med guldet, utan i stället spärrat
in guldet, varmed ej det minsta varit
att vinna, då guldets enda uppgift,
att hålla likvärdigheten uppe, därmed
just uppgivits.
I det föregående har nu
guldmyntfoten betraktats som ett system för ett
enskilt lands penningväsende. I detta
hänseende lider dèn emellertid av vissa
svagheter, såsom framgått av våra egna
erfarenheter. Anda till mars månad
1920 voro nämligen de svenska
sedlarna inlösliga med guld, men likväl
hindrade detta icke deras nedgång i
värde gent emot guldets — väl att
märka — internationella värde.
Orsaken härtill var, att export av gnid
från Sverige var förbjuden, liksom den
fortfarande är. Om en person då
tagit ut guld ur riksbanken, skulle han
ej haft annan användning därför än
att förvara guldet i sitt kassaskåp i
avvaktan på den tidpunkt., då
guldexporten ånyo skulle bli fri; ty i ett
land som Sverige har guldet aldrig
haft någon uppgift för inhemska
betalningar. Det visade sig nu, att denna
rätt, att taga ut guld ur
centralbanken utan rätt till export, icke fick
någon betydelse, därför att just ingen
brydde sig om att förse sig mfdguld.
Trots att sedlarna voro mindre värda
än det guld de lydde på, uppstodo
alltså inga nämnvärda gulduttag, och
följaktligen var guldmyntfoten i detta
läge ur stånd att hålla sedlarnas värde
uppe vid guldets. Det visar sig
alltså, att guldmyntfoten for att fylla sin
uppgift kräver samband med andra
länders guldmarknad, d. v. s.
obe-hindrad guldexport. Men med en
sådan är saken å andra sidan klar;
sedan finns det ingen mpjlighet att
hindra överensstämmelsen i värde mellan
guld och sedlar, ty varje tendens
därtill leder ögonblickligen till gulduttag
och därmed till åtgärder för att åter
höja sedlarnas värde till vad det
enligt lagen bör vara. Uppgiften är
därmed löst.
Man finner härav, att ett land
ensamt för sig, utan samverkan med
andra länder, är i stånd att med
guldmyntfotens hjälp binda sitt
penningväsende vid en objektiv värdemätare,
guldet, om det blott låter guldet fritt
röra sig över landgränsen. Men
likväl återstår en mycket viktig sida av
saken, nämligen att upprätthålla
stabiliteten hos guldets eget värde. Man
har valt just guldet till allmän
värdemätare på grund av den stora
varaktigheten i dess värde, som i sin
ordning beror på metallens egna stora
varaktighet och den ringa mängd som
den årliga produktionen därför utgör
av det aldrig minskade totala
guldförrådet. Men trots detta är det givet,
att guldets värde — ej dess pris i
penningar, ty detta är vid guldmyntfot en
gång för alla fastlagt, utan dess
köpkraft gent emot varorna — kan växla
starkt genom växlingar i dess
användning, och på den punkten kommer det
mänskliga godtycket in igen, om man
ej är pä sin vakt. Även här ha vi ett
alldeles färskt exempel i väldig skala
under de senaste åren. Det är
nämligen tydligt, att om man trycker en
mänga gånger större sedelmängd än
förut, utan att man har mer guld än
förut, så köpa dessa nya sedlar en stor
del av varumängden. Mindre mängd
varor blir då över för att köpas av
guldpenningarna eller de med guld
täckta sedlarna, och även de få
därigenom sitt värde gent emot varorna
minskat. På detta sätt är det som
»penningvärdet» har sjunkit under och
efter kriget, nämligen ej blott
sedlarnas värde utan också guldets eget. I
ett enstaka land kan ej en ökning av
sedelmängden medföra denna verkan
på guldets värde, ty följden blir där,
att guldet strömmar ut till andra
länder, där det har sitt värde oförändrat;
och det förstnämnda landet har då
intet annat val än att antingen igen höja
sina sedlars värde eller avstå frän
guldmyntfoten. Men helt annorlunda ter
det sig, om alla länder samtidigt öka
sin sedelmängd, ty då sjunker guld-
127
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
