Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den nya släktnamnslagstiftningen, av Adolf Noreen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN NYA SLÄKTNAMNS-LAGSTIFTNINGEN.
Den nya släktnamns-lagstiftningen.
Den 15 okt. 1918 ingav
undertecknad till dåvarande statsrådet och
chefen för ecklesiastikdepartementet V.
Rydén en inlaga, däri hemställdes, att
statsrådet måtte taga i övervägande,
om ej lämpliga åtgärder kunde
vidtagas i syfte att stävja det med var dag
allt mer omkringsiggripande oskicket,
att personer som antogo nya
släktnamn gåvo dessa en allt annat än
svensk prägel. Till belysning av
nämnda ofog erinrades om sådana
nyantag-na namn som de mer eller mindre
tyskt präglade Leine, Mühlenbock,
Petzle, Scherber, Weiden, franskt
Diderot, Monthemery, holländskt Zeege,
norskt Eidefors o. s. v. och de
snarast om vildars språk påminnande
Axyz, Caryll, Dawaur, Kodgge,
Sin-col, Taito, Tokoman o. s. v. samt
barockt stavade som Ax k, Widalh o. d.
Denna vädjan förklingade ej ohörd.
Redan den 29 nov. 1918 bemyndigade
K. Maj,’t chefen for
ecklisiastikdepar-tementet att tillkalla tre sakkunnige
for att inom departementet biträda
med utarbetande av förteckningar dels
över inom landet nu brukade
släktnamn, dels ock över namn lämpliga
att användas som släktnamn. Härtill
utsågos den 18 dec. 1918 professor A.
G. Noreen (förordnad till ordförande
den 31 jan. 19x9), byråchefen E. H.
N. Arosenius och förste bibliotekarien
A. W. Grape. Sedan K. Maj:t den
16 maj 1919 medgivit kallandet av en
fjärde sakkunnig, utsågs därtill den 19
maj 1919 professor G. A. Eberstein,
som redan förut fått sig uppdraget att
uppgöra förslag till ny lag om
släktnamn. A departementets vägnar har
med dessa sakkunnige samverkat
kanslirådet C. F. T. Vougt.
Vid sammanträde den 30 jan. 1919
fördelades arbetet mellan de
sakkunnige så, att upprättandet av
förteckningen över inom landet brukade
släktnamn uppdrogs närmast åt Arosenius
och förteckningen över namn lämpliga
att användas som släktnamn åt Noreen
och Grape. Det förra arbetet (VII +
267 ss. 4:0) utkom från trycket mot
slutet av år 1920 under titeln »Sverges
familjenamn 1920», upptagande
samtliga i Sverge nu av kyrkoskrivna
personer burna släktnamn (i det närmaste
48,000) samt såsom bilagor en av
professor K. B. Wiklund författad
utredning rörande de svenska finnarnas och
lapparnas släktnamn, en av fil. mag.
H. Gustafson rörande de gottländska
gårdsnamnens användning vid
personbeteckning jämte förteckning över
gårdsnamn på Gottland, vilka kunna
användas som tillnamn, samt en av
fil. stud. O. Bannbers om
gårdsnamnen i Dalarna jämte förteckning å
därstädes i stället för släktnamn använda
s. k. gårdsnamn. Det andra arbetet
(XI+ 113 ss. 4:0) utkom våren 1921
under titeln »Svensk namnbok till
vägledning vid val av nya släktnamn»,
upptagande över 15,000 nybildade,
alltså icke förut i bruk varande, namn av
svensk prägel.
Granska vi nu det förra arbetets
innehåll, så finna vi till vår grämelse,
att allra största delen av våra nutida
släktnamn bära en alldeles osvensk
prägel, som synes förbjuda varje tanke
pä att deras bärare tala »ärans och
hjältarnas språk». Jämte massor av verkliga
utländska — i bästa fall från inflyttade
familjer stammande—namn träffas mer
eller mindre lyckligt efterhärmade
sådana t. ex. Addberstone, Ally wood,
Al-phonce (.’), Azzirati; vidare, avläggare
av den numera som man gärna ville
tro vanryktade typen Chronschoitgh,
t. ex. Ahlechranz, Ahxner, Axzenth,
och en stor hop som se ut att vara
fabricerade på dårhuset, t. ex.
Aeimer-tokn, Agdnhr, Agfemalm, Ahngwè,
Areldy, Arentartsik, A rnstadans,
Atoonsteier, Aumaho, for att nu icke
tala om de mer eller mindre
stötande, t. ex. Arschbacher (ty. arsch
’stuss’), Astarot (namn på otuktens
gudinna), Lortsck, Pissarewsky,
Schits-man. Och att dylika utsvävningar icke
verka avskräckande, utan fastmera
alltjämt lockande till efterföljd,
framgår därav, att vår namnskatt under år
1920 riktats med bl. a. följande nya
namn, som av våra länsstyrelser
godkänts : Ager/orZy Brideau, Broivner,
Bruilon, Barizner, Caitoiu, Charliot,
Dallbing, Dino, Dohlmar, Egor,
Ehrner, Fhin, Geimertz, Graab,
Griinb, Gåije, Harley, Holmi,
Hy-gert, Ihlertz, Ilwars, Isendor, Jont,
Jàrhiem, Kei/e, Liljelovn, Lohrèng,
Loya, Milvard, Orchidéeti, Per ers,
Petroiv, Peppendicker, Porathe,
Rau-mer, Röhj, Saiets, Seffon, Tejke,
Tiebert, Tollwè, Walenté, Walthèm,
Weidor, IVeins, IVeivers,
IVilden-kayn, Wittinkoff, Zoné.
Under sädana förhållanden torde
allt vettigt folk vara ense därom, att
det ej var en dag för tidigt att söka
genom en »vägledning vid val av nya
släktnamn» och en ny, strängare
namnlag hejda denna språkliga smutsflod,
som med tiden skulle bringa det
därhän, att så gott som alla svenskar bure
osvenska släktnamn (i fråga om
dopnamnen gäller detta gunås redan). I
I30
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
