Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den nya släktnamnslagstiftningen, av Adolf Noreen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN NYA SLÄKTNAMNS-LAGSTIFTNINGEN.
den ovannämnda »Svensk namnbok»
har därför till hjälp för den, som vill •
ha ett svenskt namn, men icke kan
eller tror sig om att kunna själv skapa
ett sädant, erbjudits tusentals nya
namn, de allra flesta bildade efter
hittills gängse svenska eller försvenskade
typer och av svenskt ljudmaterial samt
med svensk normalstavning. Det ny
bildade Albergsson hör sålunda till
typen Åbergsson, Aspe är att jämföra
med det redan befintliga Linde o. d.,
Bjälkèn med Bjerkén, Bjälkander
med Bjerkander, Hjortling med
Bjur-ling, Hubertssoti med Albertsson,
Klippare med Flygare, Närking med
Heising o. s. v. Att dessa och dylika
namn verkligen tyckas fylla ett känt
behov och snart nog bli minst lika
uppskattade som de hittills så
eftersökta trasgranna namnen med utländskt
kynne, torde man kunna hoppas, på
grund av den omständigheten att t.
ex. bland de vid ett konselj i augusti
1921 godkända 43 nya namnen ej
mindre än 31 tillhöra namnbokens
material. För dem åter som vilja fortfara
att trampa i de gamla osvenska
spåren uppställas oöverkomliga hinder
genom det förslag till ny namnlag som
redan utarbetats och är avsett att
föreläggas nästa års riksdag, vars
bifall man må hoppas, att det kommer
att vinna. Däri stadgas nämligen bl.
a., att intet namn som bär uppenbart
osvensk prägel må till antagande
godkännas.
Vårt nuvarande namnskick lider
emellertid som bekant icke blott av
det från patriotisk och estetisk
synpunkt så klandervärda felet-att vara
i hög grad osvenskt, utan även av en
praktisk och därför så mycket
kännbarare olägenhet, nämligen att mänga
namn äro så till den grad vanliga, att
de upphört att fylla ett namns
egentliga uppgift, den att vara särskiljande.
Framfor allt gäller ju detta Andersson
\Johansso7t, Pettersson m. fl. andra
på -son), om vilket man verkligen kan
säga, som någon uttryckt sig, att det
ej längre är ett namn, utan bara en
benämning. Men det gäller ock
sådant som Lundberg [Sandberg,
Lindberg), Bergström, Lundgren
[Lindgren) m. fl. Denna så mycket besvär
och förargelse väckande olägenhet kom
mer att i görligaste grad minskas —
detta i den mån hrr Anderssöner,
Lundbergar o. s. v. antaga nya namn,
något som de fleste av dem borde
finna med sin fordel förenligt — eller
åtminstone kommer dess ökande att
förebyggas genom lagförslagets
stadgande, att i regeln intet namn som
bäres av någon inom riket bosatt person
får till antagande godkännas.
Härigenom vinnes också en annan allmänt
efterlängtad fördel, nämligen den att
var och en må utan kostnad och
besvär få behålla sitt ärliga namn
ograverat.
Såsom redan ovan antytts, äro
våra dopnamn i om möjligt ännu större
utsträckning osvenska än släktnamnen,
liksom de ock tävla med dessa i fråga
om fantastisk och obegriplig bildning;
jag nöjer -mig med att påpeka de for
några år sedan i dopet utdelade
flicknamnen Aximia, Ebida, Editua,
Sa-dara, Setitia och mänga deras likar.
Men då dopnamnen ju i det dagliga
livet äro mindre framträdande, sä vålla
ju dylika missfoster jämförelsevis
mindre skada, varför en lagstiftning
rörande dopnamn torde vara i det stora
hela mindre av nöden. I ett avseende
kräves emellertid härvidlag
oundgängligen ett ingripande från
myndigheternas sida. Såsom S. Wieselgren redan
1896 i en riksdagsmotion framhöll, borde
det förebyggas, att barn finge hela
sitt liv dragas med dopnamn, som
gjorde dem till föremål för gäckeri och
åtlöje. Det synes därför — såsom ock
i det nu föreliggande lagförslagets
motivering framhålles — verkligen icke
vara för tidigt, att i
kyrkoboksforord-ningen införes den i de flesta andra
länder förekommande bestämmelsen,
att förnamn icke får vara sådant, att
detsamma kan väcka anstöt eller
allmänt åtlöje. Det är väl t. ex. icke för
mycket begärt, att en dopförrättare
icke skall behöva, såsom ju skett,
ådraga sig åtal for att han vägrat
godkänna det hädiska Lucifer, eller att
en stackars flicka skall få slippa att
bära det oanständiga Closetta
Superfina, med vilket hon för ej länge
sedan lyckliggjorts.
Adolf Noreen.
ro—212557. Almanack for alla IQ22. 13 I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
