Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om torrår och våtår, av Axel Wallén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM TORRÅR OCH VÅTÅR SAMT DERAS UPPTRÄD ANDE I SVERIGE.
911 mm., torråren av nederbörd mindre än 631 mm., i Uppsala våtåren av
nederbörd större än 631 mm., torråren av nederbörd mindre än 442 mm. samt
i Härnösand våtåren av nederbörd större än 7x9 mm., torråren av nederbörd
mindre än 463 mm.
Granskar man en förteckning över våtåren och torråren enligt dessa
grunder finner man genomsnittligt under de 62 åren g våtår och 9 torrår d. v. s.
ett våtår resp. torrår uppträder ungefär vart sjunde ar. Fördelningen av dessa
år under olika delar av undersökningsperioden är emellertid mycket ojämn,
och våtåren resp. torråren uppträda ingalunda alltid samtidigt vid alla
stationerna. Bland mera genomgående våtår finner man 1862, 1898, 19x0, 19x2 och
1916, medan bland torråren framträda 1871, 1874, 1875, 1886, 1901 och 1921.
Emellertid äro enligt min mening nederbördssiffrorna för kalenderår icke
fullt belysande för att bedöma uppträdandet av torrår och våtår. Man synes
i stället böra räkna med höga resp. låga värden for en sammanhängande
period av 12 månader. Exempelvis finner man för Göteborg är 1909 en
nederbörd av 966 mm., år 1910 en nederbörd av 931 mm., medan för
12-månadsperioden sept. X909—augusti 19x0 nederbörden utgjorde icke mindre
än 1,183 mm- Såsom av det följande kommer att framgå, antaga också
växlingarna hos nederbörden en betydligt mera regelbunden karaktär, om man
anävnder sig av dylika 12-månadsperioder för deras bedömande.
Den frågan uppställer sig nu, vad som kan vara den innersta orsaken
till att vi somliga ar hava sa riklig nederbörd, andra så ringa. Tyvärr äro
våra kunskaper om de atmosfäriska företeelserna ännu icke sä utvecklade, att
vi kunna besvara den frågan. Endast några antydningar kunna här nämnas.
Nederbördens uppkomst sammanhänger alltid med en avkylning av luft,
varigenom en större eller mindre del av den i densamma befintliga vattenångan
utfälles. Det viktigaste sättet för denna avkylning är, att luften tvingas stiga uppåt,
varvid den avkyles. För nederbördsbildningen hos oss sker detta i stor
utsträckning i samband med de över vårt land vandrande cyklonerna. Den nederbörd,
som faller i samband med dessa, kan i allmänhet anses vara förbunden
antingen med en varmfront eller med en kallfront. I båda fallen alstras den
genom kondensation av vattenångan i den varma luften som finnes i cyklonens
varma del. I det förra fallet är det emellertid den varma luften, som stöter
emot en kall luftmassa och därför tvingas att höja sig uppåt över denna.
Nederbörd, i regel inom ett brett bälte, blir därav följden. I det andra fallet
åter stöter den kalla luften mot den varma, vilken även då tvingas att stiga
uppåt men i regel blott inom ett smalt bälte, varvid nederbörd faller i form
av kalla skurar. I båda fallen är alltså nederbörden knuten till trakter, där
det råder en kamp mellan kallare och varmare luftmassor, och cyklonerna
torde hava just denna kamp att tacka for sin uppkomst. Man har kallat den
linje eller det band, som skiljer den kalla luften från polarområdet och den
varmare luften från sydligare nejder, for polarfronten, och längs denna vandra
de regnbringande cyklonerna. Det blir alltså för nederbördsfördelningen av
utomordentlig betydelse, vilket läge denna polarfront intager. Det behöves
ej någon stor förskjutning av denna, för att nederbördsförhållandena skola
bliva helt olika. Detta säg man t. ex. år 192x, då polarfronten under sommar
och höst länge låg nordligt, och cyklonerna vandrade från trakten av Island
mot ostnordost så att de endast berörde de nordvästra delarna av
Skandinaviska halvön. Där föll denna tid en rikligare nederbörd än på länge, medan
vårt land i övrigt led av en stark regnbrist. De år åter, då cyklonerna såsom
i år hava sydligare banor, så att de passera över Nordsjön samt mellersta
eller södra Sverige erhålla vi riklig nederbörd, medan man längre i norr har
obetydlig sådan. Vi kunna därför säga, att våtåren äro förbundna med ett
sådant läge av polarfronten, att cykloner i stor utsträckning passera landet.
Under torråren åter är lufttrycksfördelningen mera anticyklonal, varmed följa
nedstigande luftströmmar och följaktligen ingen nederbördsbildning. Området
for högt lufttryck sammanhänger under de i allmänhet nederbördsrikaste
årstiderna d. v. s. sommar och höst då ofta med en förskjutning norrut av det
högtrycksområde, som nämnda årstid normalt ligger i trakten kring Azorerna.
I samband därmed hava cyklonerna sina banor långt mot norr och regnareorna
nå blott de nordligaste delarna av landet. Liksom år 1921 råder dä mycket
ofta en stark motsättning mellan nederbördens storlek i de nordvästra delarna
av Skandinaviska halvön samt de östra och södra delarna. Även om, såsom
nyss antytts, vi kunna sätta de varierande nederbördsmängderna i förhållande
till cyklonernas banor och frekvens, hava vi emellertid därmed endast
förvandlat vår första gåta till en andra: om orsaken till polarfrontens och
cyklon-banornas olika lägen och vandringsbanor, och därom veta vi ännu icke
tillräckligt.
144
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
