Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärrmeddelanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
väglängden, ej draga högre porto än 1 penny (= 7 1/2 öre). Vid denna
tid härskade i England ett stigande porto: intill 3 mil 30 öre,
intill 5 mil 45 öre etc, så att ett brev kunde i lösen kosta en
icke obetydlig summa. Också hittade allmänheten på alla
möjliga knep för att undandraga sig betala postbefordringsavgift,
ja, man korresponderade gratis. Hill talar om en historia, som
är mycket belysande för tiden. Skalden Coleridge inträdde en
dag på ett värdshus samtidigt med en brevbärare, som lämnade
skänkjungfrun ett brev. Hon mottog det, Vände och tittade på
det samt frågade, vad det kostade. »En skilling» (= 90 öre)
var svaret. »Det har jag inte råd att betala», mente flickan.
»Tillåt mig att göra det i stället», trädde den artige och frikostige
skalden emellan. När så brevbäraren gått, visade sig flickan allt
annat än tacksam och förtrodde Coleridge, att det stod inte ett
enda ord i brevet. Det var ifrån hennes fästman, och som de
bägge voro fattiga, hade de icke råd att brevväxla. De hade
överenskommit med varandra att sända tombrev med några
krumelurer på baksidan, vilka skulle säga dem, huru de mådde
— det var allt. Några brev plägade de för den skull aldrig lösa.
Hill omnämner i sin broschyr denna händelse och uppgiver,
att han därigenom fått klaven till sin reform. Den kortare eller
längre sträcka ett brev hade att tillryggalägga betydde för
postverkets kostnader mindre, det var försändelsernas
mottagande och distribuerande, som tyngde på dess utgiftskonto.
Den 10 januari 1840 infördes frimärket i England. Andra stater
följde så småningom efter, Sverige 1855.
Sir Rowland Hill är en märkesman i samfärdselns historia.
Av parlamentet och sitt folk mottog han betydande nationalgåvor,
och då han år 1879 avled, fick han i Westminster Abbey
sin viloplats bland Englands konungar och stormän.
Huru billigt postportot än blivit genom reformen, stannade
man ej därvid. För kortare meddelanden är det ett ödslande
med papper och kuvert samt tid att skriva brev. En österrikisk
professor Hermann hade gjort denna reflexion och för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
