Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De lycksaliges ö: Sjunde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kunde komma till sitt utan att köra öfver andras
mark, och mera sådant, hände en dag, att en boende
eller bonde, som de nu kallades, hvilka slagit sig
ner omkring åkrar och betesmarker, helt hastigt
afled. Han efterlämnade hustru och sex barn, hvaraf
tre söner och tre döttrar. Alla ville de ta gården,
men den kunde inte söndersmulad föda alla, och Lasse
ville hellre ha en bonde än sex torpare, därför
måste Lasse ta upp gamla Ärfdabalken, hvarigenom
äldste sonen dömdes sitta vid gården och underhålla
modern. De öfriga syskonen fingo gå ut i världen
och söka tjänst. Varnade af detta, började de andra
bönderna bli mera försiktiga vid framfödandet af
barn, och man såg sedan sällan, att en bonde födde
mer än två barn, ty ingen ville ha sina barn till
tjänare. Men nu började af dem, som redan voro födda
och för hvilka icke jord fanns att tillgå, en klass
missnöjda uppstå. De voro mycket farliga, ty som de
icke ägde något att förlora, fruktade de ingenting. De
drogo till skogarna, ty de kunde icke finna något
skäl, hvarför de skulle gå och slafva åt andra,
som togo frukten af deras arbete. Lasse stängde sig
inne i många dagar med prästen och försökte utfundera
ett skäl, hvarför några skulle arbeta och andra äta,
men de kunde icke finna något.
Emellertid, när nu jorden icke fick styckas, hände
så ibland i goda år, att skörden blef så stor att
öfverskott uppstod, och bonden hade mer af en sort än
han kunde äta upp. Då fann han på att byta med andra
af deras öfverflöd, och snart visste man precis, på
hvilka tider och orter man kunde träffa dem, som hade
något att byta. På marknadsplatserna träffades man,
och dit kommo jägarne med sina skinnvaror, med salt,
fisk och villebråd och bytte dem mot säd, ost, smör
och boskap. För att underlätta bytet uppfann man
att begagna plåtar af zink, hvilka stämplades med
siffror och gingo som bytesmedel. Men när på detta
sätt rikedomar begynte samlas, blef afunden hos de
lottlösa och arflösa så stor, att de slogo sig på
rof och plundring.
Nu var samhället ytterst hotadt, och Lasse måste ta
och värfva en här med beständiga krigare af dessa
nya missnöjda, hvarigenom den gamla hären än mer
ökades och nya skatter måste påläggas. Bönderna
betalade gärna skatten, bara de voro skyddade. Men
dessa odågor, som sutto i det nybyggda tornet, åto,
drucko, spelade och dansade. Ingenting hade de att
göra och fingo därigenom en känsla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
