Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De lycksaliges ö: Sjunde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
372
af, att de vore för mer än jordpåtarne. Deras seder
voro råa och de hade icke respekt för Lasse. De drogo
ut på vägar och stigar och plundrade de bytande,
när de kommo från marknaden.
Länge hördes ett doft missnöje från bönderna, hvilka
ej hade lust att föda tyranner åt sig. Dödsstraffet
skrämde ingen, ty de väntade sig alla att efter döden
få komma tillbaka till De Lycksaliges ö, och de gingo
till döden som till ett kalas. Lasse var nu nödsakad
att hitta på något, som skrämde dem för döden. Och
han behöfde icke söka länge.
Uffka, eller förre pastor Axonius, som nedsjunkit i
ett slags fädvala, väcktes nu upp och sändes ut att
predika den politiska eller helvetesreligionen. Denna
sköna läras förnämsta punkter utgjordes af följande:
alla människor, som icke fått jord, äro uslingar;
Gud har skapat dem, men de voro olydiga, och olydnad
mot öfverheten är den största synd, därför skulle
också alla, som icke fått jord och icke ville arbeta
åt andra, efter döden komma till helvetet, där de
skulle stekas lefvande i evighet. Denna orimlighet
gjorde i början intet intryck på folkets oförvillade
sinnen, men vanans makt är stor och så småningom
lyckades Uffka genom målade taflor skrämma kvinnorna
för döden. Detta var första steget. Men krigarne bara
nojsade med prästen och voro oförbätterliga. Slutligen
måste Lasse använda en annan metod med dem. Han mutade
dem.
Landet indelades i län, öfver hvilka en krigare sattes
som chef. Nu hade man tämligen styr på bönderna, ty
hvarje länschef hade ett torn och en garnison. Men
dessa chefer utöfvade ett gränslöst förtryck öfver
bönderna och hittade också på att ta skatt af hvarje
handlande, som drog igenom deras område. Denna skatt
kallades tull och uppgafs vara för att skydda handeln
(mot »beskyddarnes» röf-verier nämligen).
Så gick det »framåti med framåtskridandet.
Lasse hade gift sig och fått barn. Hans utgifter
ökades och han måste ta upp nya skatter. Men då
klagade bönderna. De hade själfva så många barn att
föda, sade de, att de ej ville föda andras; och pojkar
och flickor gjorde barn alldeles ohejdadt. Lasse såg
sig tvungen att införa en ny institution, hvarigenom
personer, som ej ägde jord eller egendom, förbjödos
att vid stort straff göra barn. Och för att hålla
sträng kontroll på dem, som födde barn, åla-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
