- Project Runeberg -  Om svensk rättstafning / 1. Om rättstafningens grunder. Med särskildt afseende på svenska språket /
2

(1870-1871) [MARC] Author: Artur Hazelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

den yppersta af alla mänskliga uppfinningar, bokstafsskriften,
åsyftar det att så tydligt som möjligt för ögat åskådliggöra
de ljud, som örat förnimmer vid talet. Om man härvid
endast ofullkomligt lyckas, har detta sin grund dels i de
svårigheter, som alltid måste följa det första försöket att
särskilja ljuden; dels äfven i den omständigheten, att ljuden
vanligen återgifvas genom tecken, som blifvit lånade från
främmande folk och icke ursprungligen varit för det i fråga
varande språket ämnade.

Häraf synes, i hvad förhållande skrift och språk
ursprungligen stått till hvar andra: hvarje bokstafsskrift —
om någon annan är här icke fråga — har i början varit en
ljudskrift, genom hvilken man så troget som möjligt
åter-gifvit ordens särskilda ljuddelar.

Rättskrifningens eller närmare sagdt rättstafningens
uppgift har sålunda alltid ursprungligen varit att återspegla
det talade språket.

Blifver nu förhållandet emellan skrift och språk alt
fortfarande det samma, som då ett folk första gången
använder skriften för att därmed utmärka sitt språks ljud?
Detta är den fråga,, som närmast framställer sig.

Ett språk är, så länge det lefver, liksom alt lefvande
underkastadt vexling och förändring vare sig till godo eller
ondo. Altså blifver ett språk, om det aftecknats i skrift,
icke därföre stillastående. Det måste, om ock rönande
flerfaldig inflytelse af det skrifna ordet, fortfara att utvecklas
eller förändras intill sin död, det vill säga till den tid, då
det icke vidare talas och således det folk, hvars högsta
nationela yttring det varit, upphört att finnas till. Genom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:51:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ahosr/1/0009.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free