- Project Runeberg -  Om svensk rättstafning / 1. Om rättstafningens grunder. Med särskildt afseende på svenska språket /
4

(1870-1871) [MARC] Author: Artur Hazelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

skick återgifver icke det för hand varande uttalet, utan
ett annat, som tillhört en svunnen tid.

En närmare undersökning af dessa båda
hufvudrikt-ningar skall ådagalägga, att ora ock svårligen någondera
utan all inskränkning låter tillämpa sig, de dock icke
från förnuftets synpunkt kunna visas vara lika riktiga eller
af erfarenheten hafva pröfvats vara lika lämpliga.

2.

Om uttalet såsom rättstafningens högsta lag.

1.

Vi hafva sett, att skriftens ändamål ursprungligen
var att återgifva det talade ordet. Kan hennes uppgift
någonsin blifva en annan?

Hvilket skede af språkets utveckling man än tänker
sig, måste afsigten med det skriftliga meddelandet alltid
och framför alt vara, att det skrifna ordet skall i viss
mon ersätta det talade. Skriftens högsta uppgift måste
där-före alltid vara att återgifva det talade språket eller uttalet.

Det är vidare gifvet, att ju bättre skriften motsvarar
sitt ändamål, dess fullkomligare är hon. Skriften bör
därföre söka att så troget som möjligt återgifva uttalet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:51:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ahosr/1/0011.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free