- Project Runeberg -  Om svensk rättstafning / 1. Om rättstafningens grunder. Med särskildt afseende på svenska språket /
12

(1870-1871) [MARC] Author: Artur Hazelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

icke med all sin inflytelse på det bildade talet hindra
dettas utveckling i enlighet med språkets lagar, och då
sålunda uttalet ändras, återgifves det icke vidare af de
gamla tecknen. Är emellertid denna uttalets ändring
ännu ej allmän, eller väga skälen för öfrigt lika, bör
man snarast hålla sig till det ur historisk synpunkt mera
rättmätiga. Så i fors, kors, person och dylika ord,
innehållande rsf i hvilka man ofta låter de rena r- och
a-ljuden sammansmälta till ett enda mer eller mindre
grumligt ljud; — och på samma sätt med rd i ord, svärd;
rn i barn, värn; rt i snart, smärta o. s. v. — alt
förhållanden, som hittills af bristande insigt i vårt språks
ljudlära oftast blifvit lemnade utan uppmärksamhet. *
Likaså kan man icke med fullgiltiga skäl antaga, att det
nyss nämda ljud, som vi hafva i sofva, son, kol och dylika,
och hvilket närmar sig å-ljudet i gå, stå, ännu med detta
helt och hållet sammanfallit, i hvilken händelse äfven
tecknet o borde utbytas emot tecknet å. Ty det är
be-visligt, att det äldre uttalet ännu hos många bildade
fort-lefver, liksom att de båda ljuden hos den större delen af
vårt folk äro verkligt skilda. — Man jämföre härmed
förhållandet äfven i andra språk. Så uttalas i en stor
del af Tyskland stelien, sprechen o. s. v. såsom schtehen,
schprechen. Men så länge de bildade i vissa delar af norra
Tyskland fasthålla det ursprungliga uttalet, som genom
den nu vanliga teckningen stehen, sprechen återgifves, så
måste denna behållas. Det samma gäller pfarrer, pferd och

* Se härom J. A. A.: Bidrag till Svenska Språkets Ljudlära. Linköping
1869 — en afhandling, som innehåller en förtjenstfull utredning af
flere hit hörande ämnen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:51:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ahosr/1/0019.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free