- Project Runeberg -  Om svensk rättstafning / 1. Om rättstafningens grunder. Med särskildt afseende på svenska språket /
18

(1870-1871) [MARC] Author: Artur Hazelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

af denna form i och för sig få den föreställningen, att
der borde uttalas med samma själfljud, som förekommer
i ler, ser o. s. v. Men om man erkänner, att i der höres
ett ä-ljud, så måste man ock medgifva, att språkets rätt
bättre ses till godo genom formen där, det vill säga genom
att använda ett tecken, som antyder det verkliga uttalet,
i stället for ett annat, som kan missleda.

Alt, hvad nyss sades om rättigheten att införa en
teckning, afvikande från den vanliga, gäller därföre i ännu

v

högre grad här. Andringar af det förra slaget äro för
språket såsom sådant mer eller mindre likgiltiga, fast de
kunna vara i hög grad önskliga för att göra ljudteckningen
så enkel och praktisk som möjligt. Dessa åter äro
nödvändiga, emedan i motsatt fall de gamla oriktiga formerna
icke blott lätt gifva anledning till tillfälliga missförstånd,
utan ock kunna leda uttalet på villovägar. Sålunda kan
man i det bildade föredraget få höra sådana ordformer
som sednare, fordna, drottningarna o. s. v., hvilka på
alldeles falska grunder inkommit i skriftspråket och sedan
verkat till baka på talspråket.

Att skriftspråkens häfder öfverflöda af vitnesbörd om
genomförandet af ändringar i stafningssättet i enlighet med
talspråkets utveckling kan icke vara obekant för någon,
som aldrig så litet sysselsatt sig med dessa ämnen. Vårt
eget språk lemnar, såsom vi framdeles skola se, icke de
minst öfvertygande bevisen.

Vore åter en ändring af den art, att hon antydde ett
uttal, som alldeles icke vore ordets verkliga, då, men också
först då, kan hennes upphofsman sägas hafva förgripit

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:51:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ahosr/1/0025.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free