Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ningens högsta lag, upptaga frågan om det onaturliga i
försöket att hämma ett stafningssätts utveckling.
Vi antaga altså, att man icke i en förnuftig
utveckling af det historiskt gifna ser en brytning med det
samma. Frågan blifver dä, om den fonetiska grundsatsen
står i strid med denna det historiskt gifna stafningssättets
förnuftiga utveckling.
För att kunna inse, om detta är fallet eller icke,
måste vi känna, i hvad förhållande vår grundsats om
uttalet såsom rättstafningens högsta lag står till det rådande
skrifsättet. Detta hafva vi ofvanföre* framstält och
torde i och med det samma för hvarje oveldigt dömande
hafva ådagalagt, att den nämda grundsatsen just åsyftar
en småningom skeende fullkomning af hvad vi redan ega,
samt att vi på detta sätta ett oskattbart värde. Vi
hafva nämligen visat, att uttalet i viss mon kan sägas
hafva sin ledning i den för hand varande skriften, och
att vi altså betrakta denna såsom ett dyrbart arf,
men hvilket skall förkofras, i stället för att med
likgiltighetens förakt sättas å sido eller med girighetens ängslan
bevakas.
Häraf bör tillräckligt tydligt framgå, att vi ingalunda
vilja lösrycka oss ifrån stafningssättets historiska
utveckling, utan att vi tvärt om nära sluta oss till denna**;
äfvensom att det icke endast är fruktan för praktiska
svårigheter, utan en vetenskaplig öfvertygelse, som förmår
* Se sid. 10 o. f.
** Därföre kunde man med Raumer kalla den riktning, i hvilken vi
vilja gå, den historisk-fonetiska.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
