Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
oss att med skonsamhet behandla ett redan befintligt
ety-mologiskt riktigt skrifsätt. *
Emot den fonetiska grundsatsen invändes äfven, att
han aldrig tillåter ett skrifsätt vinna full stadga, ja att
man genom hans tillämpning löper fara att för hvarje ny
slägtled äfven få en ny rättstafning.
Härtill svaras, att om stafningssättet en gång blifvit
förnuftigt ordnadt och bragt till enlighet med det vårdade
uttalet, så att det är, hvad det skall vara — en verklig
rättstafning, då behöfver man ingalunda frukta, att det
snart skall tarfva någon omklädsel.
En ändring i ett så ordnadt stafningssätt bör i själfva
verket ej göras, om icke följande tvänne omständigheter
äro för handen: först och främst, att hos de bildade en
verkligt öfverensstämmande förändring af uttalet egt rum;
samt för det andra, att svårligen en återgång till de gamla
tecknens ursprungliga ljudvärde kan tänkas. Nu är
visserligen ett språk aldrig stillastående, men öfvergången ifrån
ett ljud till ett annat sker icke plötsligt, utan under en
ofta oberäkneligt lång tid, och först sedan en förändring
allmänt erkännes hafva inträdt, har man skäl att företaga
en ändring äfven i stafningssättet. Många ord, såsom
dagg, dal, sal, bok, vik, fara, kalla, tala, rinna o. s. v.,
skrifva vi i nittonde århundradet alldeles såsom våra fä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
