- Project Runeberg -  Om svensk rättstafning / 1. Om rättstafningens grunder. Med särskildt afseende på svenska språket /
30

(1870-1871) [MARC] Author: Artur Hazelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kärring, af karl; icke skylda, utan skylla, af skuld; icke
inbild a. utan inbilla, af icke ha/de, lagde, sagde, utan

hadet lade, af hafva, lägga, sä^a; icke Sverike, utån

Sverige eller till och med Sverge. Emot latinets svarar
hos oss icke kross, utan emot dess papyrus icke

papyr, utan papper; o. s. v.

Man jämföre ändtligen de olika former, som i särskilda
språk utvecklat sig ur ett och samma starnord i enlighet
med det olika uttalet hos de i fråga varande folken och
alldeles i strid emot härledningen. Så sammanställe man
det italienska prevosto, det spanska preboste, det franska
précot, det engelska provost, det holländska proost, det tyska
propst, det fornnordiska profastr, det danska provst, det
svenska prost och äfven det svenska profoss, hvilka alla
stamma från latinets prcepositus.

”Uppfyller väl”, säger samme författare, hvars ord vi
nyss anförde, ”någonting mindre sitt ändamål, än en så
kallad etymologisk stafning, som af två, tre, fyra ombytta
bokstäfver i ett ord, icke kan återföra i skrifningen mer
än en enda, och ändå icke alltid den rätta, utan blott en
annan, hvari den förra stundom ombytes? — Att af en
stafningsgrund, som skulle angå hela språket och knappt
angår en huudradel deraf; som skulle, åtminstone i denna
ringa del, utvisa ordens ursprung, men kan af de flera
bokstäfver, som merendels blifvit i hvart sådant ord ombytta,
nästan aldrig återkalla mer än en enda, hvaraf ingenting
kan slutas och ingenting upplysas; — att af en sådan
stafningsgrund föga vinst står att hämta, detta torde nu

vara–tillräckligen klart’.”*

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:51:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ahosr/1/0037.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free