- Project Runeberg -  Om svensk rättstafning / 1. Om rättstafningens grunder. Med särskildt afseende på svenska språket /
38

(1870-1871) [MARC] Author: Artur Hazelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

rite mer än nu är fallet med de båda cleave och page,
de tre eller fyra found och sound, och andra dylika
homonymer.” *

Jakob Grimm uttalar sig med stor skärpa i samma
riktning. Alla språk, menar han, hafva många sådana ord
och råka likväl icke i förlägenhet; ”gagnlös är därföre
skilnaden emellan wider} emot, och wieder, åter; emellan
wars var, och wahr, sann.”**

Att för ögat skilja ett litet antal ord med samma
uttal, men olika betydelse, under det att eri öfverväldigande
massa af dylika ord dagligen användes utan all sådan
skilnad, och utan att vi af en dylik hafva behof, är altså
att sila mygg och svälja kameler.

Den tillkonstlade olikheten emellan fjäll och fjell, ägg
och egg, rikta och rigta är sålunda icke så oskyldig, som
mången föreställer sig. *** Härmed neka vi ingalunda, att

* W. D. Whitney: Language and the study of language. London 1867.
S. 469.

** Se Zeitschrift fur deutsche philologie, herausgegeben von E. Höpfner
und J. Zacher. B. 1. Halle 1869. S. 230.

*** Se exempelvis (C. G. Leopold:) Afhandling om svenska stafsättet.
I Svenska Akademieus Handlingar Ifrån Ar 1796. D. 1. Stockholm
1801. S. 24. Efter att hafva visat, huru olägenheterna af lika
ljudande ords lika teckning ”äro att anse såsom små eller inga, då
någon verklig förvillelse i meningen deraf sällan eller aldrig inträffar”,
fortfar författaren: ”Emedlertid kan den så ofta åberopade
ordskillnads-principen åtminstone räknas till classen af de oskyldiga medel, som
väl till ingen ting hjelpa, men som ej heller skada, och kan, såsom
genom sin natur inskränkt till ett ganska ringa* antal af ord, utan
hvarken god eller elak verkan för Språket, för det antagna Brukets
skull, bibehållas.” — Jfr J. E. Rydqvist: Svenska språkets lagar. B. 4.
Stockholm 1868,70. S. 540. (Ljudlagar och skriflagar. Stockholm 1870.
S. 145) — hvarmed man sammanställe B. 2. Stockholm 1857, 60. S. 337.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:51:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ahosr/1/0045.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free