Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Flere bland vårt eget lands mest framstående
gram-i matiske författare hafva dels anat, dels insett uttalets stora
betydelse för rättstafningen.
De båda uppsala-professorerne Aurivillius och
Lagerlöf, hvilka i slutet af 1600-talet i akademiska afhandlingar
framstälde sina tankar om det svenska stafningssättet, voro
visserligen mycket eftergifvande för bruket, men ansågo
likväl uttalet vara rättstafningens främsta grundsats. *
Annu bestämdare yttrade sig Tjällmann: ”Alle ord skola
skrifvas, såsom de uti rätt bruk liuda, ock åter uttalas,
såsom de rätt skrifvas, såsom de uti rätt håfbruk uttalas.
Ty ett rätt brukligt tal ock en rätt bruklig skrift äre huar
andras regla, rättesnöre, af bild ock genliud, när
Bokstäfver-nas naturlige Hud ock ordens vanlige ton agtas ock rätt
utföres, ock icke af en ovålig tunga, som ofta hastigt orden
stympade ifrån sig kastar.” **
* ”Nemo enim cum ratione inficias ire potest, qnins quo propius
scrip-tura lingvae alicujus ad optimam ejus publice privatimque receptam
pronunciationem accedat, eo melior et commodior sit habenda; et ad
rectam pronunciationem, statim ex ipsa scriptura hauriendam plurimum
» conferat.”–”Optima et commodissima est scriptura, quae ipsam
pronunciationem linguae exprimit, et ad id adhibet literas illas, quae
cum ipsa pronunciatione optime consonant.” E. O. Aurivillius:
Cogitationes de Lingvae Svionicae, qvalis hodie maxime in usu est,
recta scriptura et pronunciatione. Upsaliae 1693. S. 36 och 74.
”Sonum, quo inter loqnendum efferimus ac enuntiamus singulas
voces, ut primarium scriptionis fundamentum ac regimen non injuria
posuimus: Cum enim scriptio sit imago sermonis, quemadmodum sermo
est imago cogitationum nostrarum; utique par est, ut repraesentet
vocabula iis literis, quae respondent proprio vocabulorum sono.” P.
LagerlööP: De Linguae Svecanae Orthographia. (Upsaliae) 1694. S.
34 o. f.
** N. Tiällmann: Grammatica suecana, Äller Enn Svensk Språk- Ock
Skrif-Konst. Stockholm 1696. S. 17. — Sällsamt nog uppstälde likväl
Tjällmann såsom vår ”förnämste, ja störste ock siste Skrif-visare” före-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
