Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
länge uttal och härledning gå hand i hand med hvar andra,
innebär en sådan likställighet inga faror. Men då de med
hvar andra råka i strid, lemnar hon mig i fullkomlig
ovisshet om hvilken segern bör tillhöra, och följden måste då,
såsom erfarenheten till fyllest visar, blifva förvirring. *
Säger man altså, att ”rättstafningen har tvänne
ändamål: att återgifva uttalet och antyda ordets ursprung”**, så
är detta uttryck oriktigt och vilseledande. Hon måste i
mångfaldiga afseenden taga hänsyn till härledningen och kan under
närvarande omständigheter af förut antydda skäl icke undgå
att låta en etymologiskt riktig teckning, som strider emot
uttalet, tills vidare förblifva orörd. Men detta afseende på
härledningen i strid emot ett afgjordt rådande, vårdadt uttal
bör långt ifrån anses såsom rättstafningens ändamål; det
bör betraktas endast såsom en tillfällig eftergift, såsom något
i sig själft ofullkomligt och otillfredsställande, såsom en
öfver-gående oegentlighet, hvilken bör småningom undanrödjas.
4.
Med alt, hvad vi här yttrat emot den föreställningen,
att antydan om ordens ursprung vore rättstafningens högsta
uppgift, skola vi vara de förste att ur andra synpunkter
tillmäta både etymologien i allmänhet och särskildt det för
hand varande skriftspråket i dess sammansättning af
fonetiska och etymologiska beståndsdelar den största vigt äfven
for stafningssättet.
* Raumer: Anf. st. S. 285 o. f.
** J. E. Rydövist: Den historiska språkforskningen. Uppl. 2.
Stockholm 1863. S. 10.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
