Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Af denna öfversigt af det franska stafningssättets öden
hafva vi funnit: att det franska språket ifrån början haft
en ljudenlig stafning; att här liksom alltid genom
uttalets ändring småningom en klyfta uppstod emellan
talspråk och skriftspråk, som dock det sunda praktiska
förståndet, understödt af flere klarseende författare, sökte
utjämna, och att dessa försök syntes krönas med framgång;
att åtskillige lärde af nit för latinitetens helgd åstadkommo
förvirring genom att söka återinföra redan ur skriften
försvunna bokstäfver; att Franska akademien, som det ålåg
att återföra enhet, och som härvid hade valet emellan den
fonetiska och den etymologiska grundsatsen, bestämde sig
for den senare och därigenom hämmade det franska
stafningssättets naturenliga utveckling; att emellertid det
etymologiska skrifsätt, som akademien ville stadga, långsamt,
men säkert måste vika för det fonetiska, som alt jämt
sträfvar att återeröfra den mark det på 1400-talet
innehade; samt att altså en god del af de sista två
århundradenas rättstafningsarbete varit öfverflödigt, om akademien
alt ifrån början beträdt den riktiga vägen.
Ett annat och ännu märkligare exempel på den
etymologiska grundsatsens följder leranar oss det engelska
stafningssättet.
Engelska språket hade det missödet att just under den
tid, då dess skriftspråk bildades, genomgå den vigtigaste
krisen i sin historia, sin blandning med det
norrmannisk-franska, hvilket ock var ett skriftspråk. Då sammantvungos
de båda språkens olika skrifsätt inom ramen af ett och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
