- Project Runeberg -  Om svensk rättstafning / 1. Om rättstafningens grunder. Med särskildt afseende på svenska språket /
81

(1870-1871) [MARC] Author: Artur Hazelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

egande vi uppvuxit, och hvilket vi lärt oss att betrakta
såsom en oföränderlig del af vårt språks byggnad. Det är
naturligt, att vi skola älska till och med dess förvillelser;
att vi skulle djupare känna den olägenhet, vi åsamkade oss
genom att lemna dessa, än hvarje möjlig fördel, som af ett
sådant företag skulle beredas oss eller våra efterkommande;
och att vi därföre med misstroende blicka på hvar och en,
som försöker att omskapa det, och ängsligt fråga, med hvad
lätt han uppträder såsom reformator, och hvilka. fördelar,
som skola ernås genom de föreslagna ändringarna. Men
denna naturliga och prisvärda känsla blir endast en blind
fördom, som med skäl måste väcka löje, om hon ställer
sig förnäm och förklarar sig själf såsom försvarare af en
stor grundsats, om hon anser det ärfda skrifsättet heligt
och dyster rynkar pannan åt en fonetiker liksom åt någon,
som vill förderfva språkets väsentliga skönhet och värde.
Af all språklig konservatism eller purism är den
ortografiska den lägsta och lättköptaste, ty han har att göra
endast med språkets skal eller yttre klädnad, och mången
kan vara en kraftig kämpe för ett ords rätta stafningssätt,
utan att man därföre kan tillägga hans åsigter öfver dess
uttal och ännu mindre öfver dess riktiga betydelse och
användning ens någon vigt eller något värde; därföre är
han också den vanligaste, den minst förnuftiga och den
vidskepligaste. När han företager sig att försvara en
grundsats, kämpar han endast med konstgrepp för en fördom;
han fastställer på förhand, att man bör skrifva efter det
herskande bruket, och först sedan ser han sig 0111 efter de
skäl utom bruket, hvilka i hvarje särskildt fall kunna fram-

Om svensk rättstafning. 1. 6

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:51:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ahosr/1/0088.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free