- Project Runeberg -  Om svensk rättstafning / 1. Om rättstafningens grunder. Med särskildt afseende på svenska språket /
89

(1870-1871) [MARC] Author: Artur Hazelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

emot den fonetiska grundsatsen. Tydligast torde en sådan
framträda i följande inkast, som dock, enligt hvad vi visat,
icke bör medföra någon grundad betänklighet emot ett
ljudenligt stafningssätt. ”Grundsatsen att skrifva, som
man talar”, säger han, ”är alt för naturlig för att icke af
hvarje folk följas, då det första gången på sitt språk
använder skriften. Det vore dock orätt att ständigt följa
honom, emedan därigenom skrifsättet för hvarje århundrade
skulle vexla och literaturens sammanhang med hennes historia
och med forntiden måste gå förlorad.”* Mer än ett yttrande
antyder dess utom hans benägenhet att på den
etymologiska vägen gå, så långt möjligt vore. Han förklarar på ett
ställe, att om man en gång vant sig att utesluta det
öfver-flödiga e i sådana ord som liegen, trieb, viel, ziel och
dylika och sålunda skrefve ligen, trib, vil, zilf skulle
tillika det renare uttalet af det organiska ie i dienen, lieben
o. s. v. kunna återvinnas,** hvarvid en af den nyhistoriska
skolans ifrigaste motståndare, Feldbausch, anmärker, att
man på sådant sätt ej allenast skulle skrifva som de
schwabiske riddarne, utan ock tala, som de talat. *** Ja
han använde i enlighet med medelhögtyskan, men alldeles

* J. Grimm: Deutsche grammatik. Th. 1. Ausg. 3. Göttingen 1840.
S. 579.

** J. und W. Grimm: Deutsches wörterbuch. B. 1. Leipzig 1854. S. LVIII.

— Jfr Zeitschr. fur deutsche philologie. B. 1. 1869. S. 228.

*** Zeitschr. fur Stenogr. und Orthogr. Jarg. 5. 1857. S. 27. Man
jämföre ock Grimms ord — i ett bref, skrifvet 1849 — angående den
rättstafning han ämnade följa i sin ordbok: ”Ich kann, nachdem ich
in der grammatik dargestellt habe, wie unrichtig, barbarisch nnd
schimpflich die hentige schreibnng ist, es nicht iiber mich bringen,
sie in einer das ganze der sprache umfassenden arbeit dennoch
beizu-behalten und fortzupflanzen. — Es wäre fast allen iibelständen ab-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:51:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ahosr/1/0096.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free