Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
säkerligen ansåg hafva fått en viss helgd genom
århundradens häfd och genom Cervantes, Lope de Vegas, Calderons
och andres odödliga snilleverk. *
Att det franska stafningssättet, så mycket det än är
bygdt på etymologisk grund, dock icke kunnat hållas
stillastående, därom är redan utförligt handladt. Några
få drag må tilläggas.
Franska akademien lemnade åt sin sekreterare, den
förut nämde abbé Regnier, uppdraget att skrifva den
språk-i ära, hvars utarbetande hennes stadgar anbefalde. Han
åtog sig detta värf och egnade en hel afdelning af sitt
arbete till bekämpande af onödiga nyheter på rättstafningens
område. ”År det icke redan för långt gånget”, utropar
han, ”då man vill omstörta alt, ja ända till namnet på
detta konungadömes herskare, i det man utbyter roy mot
roi? År det icke ett missbruk af friheten att våga
borttaga h ur Christ och s ur Chrestien? År det icke en
förgripelse af den enskilde att sålunda vanställa de heligaste
och dyrbaraste namn på grund af en illa förstådd och så
många gånger förkastad grundsats?”** Femtio år huuno
* Man jämföre härmed Rydqvist: Anf. st. B. 4. S. 460. (Ljudlag,
och skriflag. S. 64.) ,
** Se Archiv fiir das Stud. der neneren Sprach. und Literat. B. 37. 1865.
S. 176. — Märkligt är ock detta yttrande af Regnier, i hvilket vi
särskildt utmärka de ändringar, som senare af Franska akademien
vidtagits i det stafningssätt hennes sekreterare ansåg såsom ett brott
att rubba: ”Qne si”, säger han, ”dans la sociité civile, il nest pas
permis aux particuliers de rien changer dans 1’twcriture de leur nom,
sans des lettres du prince, il doit encore moins leur estre permis
d’alterer. de leur propre autAorité, la pluspart des mots d’une langue
et la plu«part des noms de bapteime et des noms des peuples, des
provinces, des familles, des societez publiques et des choses de la
Religion.” Didot: Anf. st. S. 255.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
