- Project Runeberg -  Om svensk rättstafning / 1. Om rättstafningens grunder. Med särskildt afseende på svenska språket /
109

(1870-1871) [MARC] Author: Artur Hazelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

åsigter omskapa det. I företalet till sin ordbok förklarar
han, att han till detta sitt sista stora verk hade ämnat
knyta en genomgripande ändring af stafningssättet, samt
att hans föreställning, att tiden vore inne för en sådan
omskapning, just varit en af de hufvudorsaker, som
bestämt honom att åtaga sig ordboksarbetet. Tanken på
den seghet, hvarmed hans landsmän plägade fasthålla
gamla fördomar, i förening med andra omständigheter,
förmådde honom visserligen att gå med större försigtighet
till väga, än han ifrån början ämnat; men redan den
flyktigaste blick i hans arbeten visar, huru afgjordt han i
många delar stälde sig i strid emot det vanliga skrifsättet.
Så upptog han den så kallade latinska skriften; afskaffade
stora begynnelsebokstäfver för substantiven; använde
sådana mot bruket afstiekande former som ros, kus, schif,
begrif, mut, wut, rätsel, vorrat i stället för de vanliga
Moss, Kuss, Schiff, Begriff, Muth, Wuth, Räthsél, Vorrath;
förordade teckningen tal, teil, tor i stället för Thal, Theil,
Thor; hoppades, att man en gång skulle kunna förvisa

v såsom tecken för /-ljudet och altså skrifva fater, foll
för Vater, voll o. s. v., samt med aflägsnande af w i dess
ställe uteslutande använda v. * Om den olyckliga seden

Anf. st. S. 7. — ”Das gebrechen liegt in unbefugter und regellos
schwankender häufung der < vocale wie consonanten, wodurch die
deutsche schrift einen breiten, steifeu und schleppenden eindruck
macht. Grimm: Deutsch. wörterb. B. 1. S. LV.

* ”Auf den ersten anblick erschiene seltsam, statt verwalten, vielwissend
zu schreiben fervalten, filvissend; in der sprache und aussprache
wurde aber nicht das geriugste dadurch gekränkt und die zeit kann
kommen, wo man den vorschlag verniinftig und angemessen finden

wird.” Grimm: Anf. st. S. LXII.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:51:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ahosr/1/0116.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free