- Project Runeberg -  Om svensk rättstafning / 1. Om rättstafningens grunder. Med särskildt afseende på svenska språket /
110

(1870-1871) [MARC] Author: Artur Hazelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

att på fyra olika sätt utmärka själfljudens längd* yttrar
han sig: ”Denna brist på följdriktighet är olidlig. Om
man skrifver nahm, lahm, zalim, hvarföre då icke också
kahm? — eller omvändt, om kam, scham, name få gälla,
hvarföre icke äfven nam, lam, zam? — — Vi skrifva
grun och schön, hvarföre då icke kun, utan kuhn ? Hvad
tvingar oss att teckna jahr och bahre, då man dock får
teckna klar och warenV’ o. s. v. **

Man ser af alt detta, att Grimm kämpade för en,
såsom man icke utan skäl sagt, ”väldig rensning”, hvilken
han trodde förr eller senare kunna genomföras.

Att den nyhistoriska skolan i sin strängt etymologi-

*



ska riktning i flerfaldiga afseenden uppträdde mot bruket,
är förut visadt. Lika litet har detta af Schleicher och
andre utmärkte tyske språkforskare hyllats såsom
rätt-stafningens högsta lag. Men äfven män utom de egentligen
språklärdes krets hafva uttalat sig för det närvarande
skrifsättets grundliga förbättring, i hvilket hänseende vi
här nöja oss med en erinran om den för sitt formsinne
så högt berömde skalden grefve August von Platen. ***

* Man jämföre: qual, klar; aal, haar; kiel, ziel; jahr, wahr — altså
lemnas längden utan beteckning, eller utmärkes hon genom tecknets
fördubbling eller genom ett inskjutet e eller h.

** Grimm: Anf. st. S. LVI.

*** ”Unsere Altvordern erfreuten sich einer richtigen und der deutschen
Aussprache vollkommen angemessenen Rechtschreibung. Wir haben
uns in barbarischen Jahrhunderten eine Last von Verkehrtheiten
auf-gebiirdet, die sich freilich nicht mit einem Male abschiitteln lassen,
wenn dem Auge nicht zu viel Gewalt angethan werden soll. Schwerlich
aber kann einem Schriftsteller die Eefngniss abgesprochen werden,
vollkommenen Unsinn auszumärzen.” A. v. Platen: Gesammelte
Werke. Stuttgart 1847. B. V. S. 33.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:51:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ahosr/1/0117.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free