- Project Runeberg -  Om svensk rättstafning / 1. Om rättstafningens grunder. Med särskildt afseende på svenska språket /
112

(1870-1871) [MARC] Author: Artur Hazelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

De olägenheter, som i allmänhet måste följa hvarje
mera omfattande ändring af ett stafningssätt, blifva vid
det engelska så mycket större till följd af det ofantliga
område, som engelskt språk och engelsk literatar beherska.
Och likväl har ett i sanning storartadt försök i denna
riktning redan blifvit gjordt.

Isak Pitmans och Alexander Ellis arbeten äro i den
lärda verlden lika väl kända som högt aktade. Desse
män hafva dels genom pedagogisk erfarenhet, dels genom
grundliga språkvetenskapliga studier kommit till
öfver-tygelse om det närvarande tillståndets skadliga följder och
därföre gjort till sin uppgift att på fonetiska grunder
omskapa det engelska stafningssättet och därigenom göra
skriften lättare tillgänglig för hela folket.

Om de af dem framlagda förslagen äro de lämpligaste
och mest tidsenliga, behöfva vi här icke undersöka: frågan
gäller nu endast, om sådana genomgripande ändringsförslag
hafva någon utsigt till framgång.

Vi må härom höra Max Muller. ”Jag är långt ifrån”,
säger denne, ”att underskatta de svårigheter, hvilka stå
i vägen för en sådan reform, och smickrar mig icke med
hoppet, att han skall genomföras inom de närmaste tre
eller fyra mansåldrarna; men jag är öfvertygad om det
sanna och förnuftiga i de grundsatser, på hvilka denna
reform hvilar, och liksom den medfödda känslan för det
sanna och förnuftiga — huru slumrande och skygg hon
än tidtals må vara — dock alltid till slut visat sig
oemotståndlig och gifvit människan kraft att skilja sig ifrån
alt, hvad hon ansåg dyrt och heligt, det må nu vara
stuartska konungaätter eller påfliga legater eller hedniska

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:51:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ahosr/1/0119.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free