- Project Runeberg -  Om svensk rättstafning / 1. Om rättstafningens grunder. Med särskildt afseende på svenska språket /
118

(1870-1871) [MARC] Author: Artur Hazelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vi känna alle, huru detta hopp gäckades, i det
vokalfördubblingen snart nog allmänt bortlades och i vårt nu
varande stafningssätt ingen enda ordform erinrar om
hennes forna välde.

Lärorikt nog är ock, att Hjärne, på samma gång han
med denna ytterliga häftighet och hätskhet, liksom ”hade
thet stått om lif och lefwerne”, i en skrift, ”vpfylt med
hånligit och sposkeligit föracht, med en hop speglosor och
skendelig ord och ordaformer”, * anföll sina motståndare,
emedan de rubbade stafningssättets enhet, själf i sitt
skrifsätt gjorde sig skyldig till de gröfsta ojämnheter. **
Så långt om vokalfördubblingen. Andra fall gåfvos,
i hvilka de båda kämparne gemensamt drogo till strids för
bevarandet af ett bruk, livars tid dock snart skulle vara
ute. Så arbetade de förgäfves för teckningen cli i pracht,
sachta och dylika, i hvars ställe andre ville hafva ck,
såsom prackt, sackta. Den ene sade härom, att "hwad wåre
föräldrar hafwa oss lemnat, som hafwer gagn med sig,
moste wi med tack och wyrdnat emottaga och wel giöma
och oss til godo bruka, och lemnat så gott, som wi finget,
wårom barnom och effterkommandom.” Den andre
förklarade, att ”Swenska språket, som af sigh sielf klingar

*



* J. Swedbergs Rettmätiga Heders Förswar Emot V. Hiernes
Obe-tenckta Skrifft. Emot thess Schibboleth. D. 2. Skara (1719). S. 4
och 13.

** Så skref han ömsevis de.hr, der, där; ellies, elliest, elljest, eliest; nkäl,
skääl, skähl, skiäl; tid, tijd, tidh; vtaf, vthaf, uthaf, ut af; o. s. v. En
förteckning på slika af Hjärne ofta på en och samma sida använda
dubbelformer upptager i Svedbergs försvarsskrift öfver fyratio sidor.
”Tenck”, säger denne senare, ”om wi, som äre skiljachtige ifrå honom
vti thet som mindre är, hade så plnmpat til wägs, huru han hade
höfsadt til oss.” Swedberg: Anf. st. S. 69.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:51:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ahosr/1/0125.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free