- Project Runeberg -  Om svensk rättstafning / 1. Om rättstafningens grunder. Med särskildt afseende på svenska språket /
134

(1870-1871) [MARC] Author: Artur Hazelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Må man icke missförstå oss. Vi önska ingen
om-störtning. Vi vilja icke afskära banden med den
föregående tiden och ”med jettesprång förflytta oss i en ännu
icke anad framtid”. * Hela den föregående framställningen
torde till fullo hafva lagt detta å daga. ** Det är utom
dess klart, att redan den omständigheten, att den
fonetiska grundsatsens följdriktiga tillämpning kräfver införandet
af åtskilliga nya tecken, om hvilkas utseende de lärde
ännu på långt när ej äro ense, länge måste omintetgöra
hoppet om ett sådant fullständigt genomförande.

Men kunna vi ock icke nä målet, så må vi likväl
sträfva därefter. Att man ”ingenstädes kunnat taga steget
fullt ut”, att den fonetiska grundsatsen ”aldrig kan fullt
tillfredsställas”, att han ”uti intet lefvande språk är
en-våldsherre, utan har i alla tider måst maka åt sig, och
förlika sig med andra fordringar” *** — detta bör lika
litet förmå oss att ifrån en sådan sträfvan afstå, som vi
böra låta afskräcka oss ifrån att söka blifva bättre och
ädlare, därföre att ingen fullkomlighet står att vinna.

Vi torde härmed tillräckligt tydligt hafva uttalat oss
om vår ställning. Därmed är ingalunda sagdt, att icke
enskilda fall kunna uppvisas, i hvilka vi varit vår
grundsats otrogne, f Men förseelser eller förbiseenden af detta

* Jfr Rydqvist: Sv. språk. lag. B. 4. S. 461 och 514. (Ljudlag, och
skriflag. S. 66 och 119.)

** Jfr ofvan, sid. 6.

*** Jfr Rydqvist: Anf. st. B. 4. S. 375 o. f., 498. (Ljudlag, och
skriflag. S. 43 o. f., 103.)
f Att detta icke är förhållandet med teckningen spor, kog, mon o. s. v.
är härförinnan, sid. 32 o. f., antydt. Det är nämligen gifvet, att så
länge man vid en redogörelse för ljuden anser sig böra i särskilda af-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:51:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ahosr/1/0141.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free