Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lunda vel, hest, sende vid sidan af vcebne, cet9 seel, eburu
i alla var samma ä-ljud.
Att nu för samma ljud två tecken användes var redan
en olägenhet, men hon skulle icke blifva den enda. e kom
nämligen längre fram att utmärka äfven e-ljudet. Detta,
menar Rask, har icke af gammalt funnits i fornnarskan
eller tecknades åtminstone icke med den bokstaf, som nu
därtill användes. Men i de ord, hvilka i det gamla språket
hade tveljudet ei, såsom i bew, grein, hreinn, steinn
o. s. v., öfvergick detta småningom till ^-Ijud. För detta
ljud satte man då intet nytt tecken, men behöll för det
samma det ena af de två tecken, som blifvit använda för
att utmärka tveljudet, nämligen bokstafven e. Häraf
upp-kommo formerna ben, gren, ren, sten o. s. v. eller,
såsom de i det nu varande danska skriftspråket ofta
tecknas, Been, Green, reen, Steen.
Sålunda hade hänsyn till härledningen orsakat, dels
/ ’ *
att ett och samma ljudl, &-ljudet, kommit att tecknas med
två bokstäfver, nämligen e och se; dels ock att en och
samma bokstaf, e, kommit att utmärka två ljud, ä- och
e-*
Man må visserligen ingalunda undra att sa skett. Ty
öfvergången ifrån ett uttal till ett annat sker icke med
ens, i hvilket fall man naturligtvis lättare kunnat ändra
stafningen, utan först under en längre följd af år. ‘Det
gamla uttalet fortlefde då i en trakt eller ett landskap,
under det att det nya blifvit herskande på andra håll.
Då emellertid antagligen detta nya till en början ansågs
* Jämför i denna fråga Rask: Anf. st. S. 102 o. f. — Äfvenså
Knudsen: Om Lydeae o. s. v. Anf. st. S. 47 o. f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
