Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ning. ”Det är här”, säger hon, ”som denna
rättskrifnings-grnnd begynner att förlora sin användlighet. Det
om-vexlande bruket af ä och e synes vara till en mycket
ringa och ofullkomlig dél beroende af stafbyggnadens olika
arter.”–”Allt kort ä skulle efter principen också
tecknas med e; men olyckligtvis äro ’de fall, då ljudet ä,
fastän kort, likväl ej tecknas -med bokstafven e, så ganska
många, att de knappt kunna anses såsom blotta undantag,
utan tyckas bero af något annat, från stafbyggnads-grunden
helt åtskilligt språkförhållande.”
I det följande uttalas den önskan, att
”stafbyggnads-principen” äfven här hade kunnat upprätthållas, och att
således kort ä-ljud alltid eller åtminstone endasjt med
några få inskränkningar tecknats med e. Men, säges
det vidare, ”bruket har valt, i stället för all annan regel
i anseende till e och ä, bokstäfvernas egna ljud. Det har
likväl på långt när ej kunnat fullkomligen följa den, och
den sammas egenskap att bestå af en vokal ensam, eller af en vokal,
åtföljd af en eller flere konsonanter. Akademien trodde denna stafvelsens
olika beskaffenhet hafva en väsentlig inflytelse på bruket af de olika
skriftecken, med hvilka samma ljud uttryckas. Så tecknades, menade
hon, å-ljudet framför en enda konsonant ”utom i några få Brukets
irringar” med bokstafven n, såsom i hål, bål; men ”så snart det
följes af tvenne consonanter eller en dubbelt ljudande”, med o, såsom
i rock, lock; o. s. v. Akademien tänkte sig för öfrigt
stafbyggnads-grunden dels i inskränkt och egentlig bemärkelse, som innefattade
”blott och endast vokalens längre eller kortare samt consonantens
enkla eller dubbla ljud, efter deras förhållande till hvarannan inom
stafvelsen”; dels i en mera vidsträkt, hvarmed hon förstod all
staf-ningslag, hvilken såsom kännetecken ”fäster sig vid orden* blotta
bokstafsbyggnad, hurudan denne sistnäinde ock må vara”, således
oberoende af vokalens längd eller korthet. Ett prof på det senare
slaget gifver hennes regel, att ä-ljudet skall tecknas med e före och
efter j, såsom i jern, hjelte, lejon. (Leopolj):) Anf. st. S. 26 o. f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
