- Project Runeberg -  Om svensk rättstafning / 2. Redogörelse för Nordiska rättstafningsmötets förslag till ändringar i stafningssättet jemte berättelse om mötet /
26

(1870-1871) [MARC] Author: Artur Hazelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ae der olägenheten.–Bruket af e som kort ä, hvilket

kunnat vara regelbundet, är nu öfver hela språket
fullkomligen i saknad af allt skäl och all föreskrift. Och en
mängd ord, hvari stafningen med e i stället för ä redan
blifvit en allmän vana, måste såsoin en nyck af bruket
lemnas åt blotta minnet att behålla, utan att ens vara
till antalet bestämd eller kunna bestämmas utan mycken
svårighet.” *

Att i allo lägga uttalet till grund, menar akademien,
hade också haft sina ganska stora betänkligheter: ”För skäl,
grundade både i ögats fordringar och språkljudets, kunna
icke alla ljud på ä beqvämligen tecknas med denna enda
bokstaf ä. Bet öppna e synes således böra, såsom en
gång antagit i språket, bibehållas; samt, om ej nu mera
till sitt bruk så långt utsträckas, som någre i förra tider
försökt, åtminstone icke alltför långt inskränkas (!). Så
långt det kan tålas, utan att motsäga bruket, lärer det
böra, för många skäl, antagas och fastställas.” **

”Men gränsen och reglorna för bruket deraf”, fortfar
akademien, ”huru skola nu de bestämmas, då ingen enda
allmän princip synes vara för hand, som skulle kunna
lämpeligen följas? — ty bruket är deladt, härledningarne
ytterst mörka och tvistiga för en så ansenlig del af språket,
och stafbyggnads-grunden härvid nästan utan tillämpning.
Man brukar ä eller öppet e ömsevis och nästan utan regel
i sådana stafvelser, hvari det följes af flera äp en enda
consonant. — Intet annat val synes då vara i detta fall
öfrigt, än att af de ord, hvari bruket hitintills mer eller

* (Leopold:) Anf. st. S. 146 o. f.

** Jfr (Leopold 0 Anf. st. S. 157.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:51:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ahosr/2/0033.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free