Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
demiens anmärkning, att braket af e för ä icke borde
”alltför långt inskränkas", hade af Broocman vid återgifvandet
af akademiens satser blifvit ändrad därhän, att "nyttjandet
af bokstafven e för korta ljudet ä bör utsträckas, så långt
det möjligen kan(!), utan att för mycket motsäga bruket."*
Likaså hade Boivie till fullständig visshet upphöjt
akademiens förmodan om stafbyggnadsprincipen; "det tyckes",
säger han, "som bruket efter hand mer och mer börjat
rätta sig efter stafbyggnads-principen, sedan den en gång
blifvit känd; och då minnet för något visst ord är osäkert,
kan man icke sägas begå stort fel, om man enligt
staf-byggnads-principen tecknar kort ä med e, det må instämma
med bruket eller icke." **
Regeln, att kort ä-ljud tecknas med e, genomgår
såsom en trosartikel flere äfven af våra nyare
rättstafnings-läror. *** Andra äro dock försigtigare, och någon gång
gifves en uttrycklig varning emot nämda regel, såsom "falsk,
* C. U. Broocman: Lärebok i svenska språket. Stockholm 1813. S. 106.
** P. G. Boivie: Försök till eu Svensk Språklära. Omarbetad uppl.
Upsala 1834. S. 362.
*** Se exempelvis de aAvisningar till svensk rättstafning, som lemnats af
L. Feuk (Christianstad 1837. — Uppl. 3. Malmö 1868), J. N. Cramék
(Wisby 1840. — Uppl. 3. 1859), S. Björkqvist (Christianstad 1848),
N. Strömborg (Stockholm 1852), P. Westin (Örebro 1854), C. J.
Landgren (Uppl. 10. Stockholm 1868), A. Danielson (Uppl. 3.
Stockholm 1868). — Hos L. Åberg (Lärobok i Svenska Språkets
Rättskrifning. Lund 1850. S. 8) finner man regeln: ”Kort ä-ljud
tecknas oftast med e.” Likaså i andra upplagan, af år 1854.
Däremot heter det i den tredje (Lund 1860) och den fjärde (Stockholm
1869. S. 13): ”Kort ä-ljud tecknas i allmänhet méd ä.” — Man
jäm-före ock i detta hänseende andra och tredje upplagorna af P. S. \Y.
Lundblads Öfningar i svensk rättskrifning. Stockholm 1861 och 1862.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
