- Project Runeberg -  Om svensk rättstafning / 2. Redogörelse för Nordiska rättstafningsmötets förslag till ändringar i stafningssättet jemte berättelse om mötet /
31

(1870-1871) [MARC] Author: Artur Hazelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

föreställningar om våra ljndlagar samt att onödigtvis öka
den redan förut nog digra samlingen af undantag.

Skall ett så oefterrättligt tillstånd i all framtid få
fortfara? Skall slägte efter slägte nöja sig med att förete
ett fattigdomsbevis på sin oförmåga att här kunna något
uträtta? Skola vi ända därhän göra oss till trälar under
godfinnandet och brukets nycker, att vi icke våga uttala
en bestämd åsigt om huru en gång svårigheten skall
häfvas, och i hvilken riktning vi för detta måls vinnande
böra gå?

Med tanken fast på nödvändigheten, att något göres
till undanrödjande af den närvarande ställningens
olägenheter, har Nordiska rättstafningsmötet för sin del
föreslagit: att bruket af e såsom tecken för b-ljudet inskränkes.

Grunden till detta förslag är hufvudsakligen följande.

Ett och samma ljud bör så vidt möjligt tecknas med
ett och samma tecken. Det vore därföre Önskligt, att d-

ser höres rent a-ljud. Ja hon uttrycker sig till och med sålunda:
”Emedlertid skall man finna, då man ger akt dertill, att det i alla
korta stafvelser verkeligen mindre är det korta å, som vill teckna»
med sitt motsvariga bokstafs-tecken e, än Sjelfva ljudet e, som höres
och vill i skrifniogen uttryckas. Ingen säger adÄrton, systår, medl&t,
utan verkeligen aderton, syster, medlet" Se hennes Afhandl. om sv.
stafs., sid. 163 o. f. — Då hon icke dess mindre i sin språklära, sid.
19, angifver qåsom regel, att ”ljudet kort å tecknas med e alltid i
korta mellanstafvelser samt i slntstafvelser: aderton, visserlig, mannen”
o. s. v., och endast såsom en anmärkning under den samma tillägger,
att här egentligen höres ett mellanljud emellan e och ä — så hafva
i allmänhet hennes efterföljare med förbiseende af tillägget nöjt sig
med att afskrifva den oriktiga regelo.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:51:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ahosr/2/0038.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free