Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tillämpa följande Rydqvists ord, ehnrn visserligen icke af
bonoin i sådan afsigt uttalade: ”Fåfängt och orätt vore
att återtaga ett gammalt bruk, som befunnits otjenligt och
måst i många fall öfvergifvas, just derföre att det ej mer
uttryckte det rådande talet. Det vore att gå bakut, i
stället för framåt.” *
Hvad h och ce vidkommer, kunna visserligen för deras
upptagande åtskilliga skäl anföras. Men åtminstone för
det närvarande torde alla dessa fördelar icke anses
uppväga den stora olägenheten — för att vi nu må fästa oss
endast vid det vigtigaste inkast, som emot dem kan’göras
— att dessa bokstafstecken äro för vårt folk främmande,
och att vi för ä-ljudet nu använda ett annat tecken, som
Nemligen allmänt erkännes såsom det för detta ljud hos
oss egentliga och egna tecknet, nämligen bokstafven ä.
Är man ense i denna hufvud fråga, möter sedan
spörsmålet, hvilka mått och steg böra tagas för att låta detta
tecken komma till användning öfveralt, där verkligt
a-Ijud höres. Vanans makt är uppenbarligen för stark att
med ett slag kunna krossas. Man måste altså taga ett
steg i sänder för att icke äfventyra hela sakens
framgång. **
Såsom ett förslag i denna riktning, hVarom man
hoppas kunna förena visserligen icke alles, dock månges
meniugar, har mötet hemstält: att bruket af e såsom tecken
för ’k-ljudet bör snarast inskränkas, där e icke har stöd i
härledningen; — där det altså har hvarken fonetisk eller
* Jfr Rydqvist: Anf. st. B. 4. S. 483. (Ljudlag. S. 88.)
** Jfr Rydqvist: Anf. st. B. 4. S. 519, noten(l). (Ljudlag. S. 123.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
