Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
etymologisk grund, det vill med andra ord säga, där det
icke eger någon grund, ’utan saknar alt stöd så väl i, det
nu varande som i det äldre språket.
Det första och lättaste steget på dénna väg har mötet
ansett vara: att teckna ä i förbindelsen jä.
Att här nästan alltid ä-ljud höres och ä således
kräfves af ljudet, därför må såsom bevis endast anföras
ett bestämdt domslut af Rydqvist, hvilket han själf
svårligen skall kunna förtaga dess vigt, så mycket han än
senare, förunderligt nog, sökt göra sitt eget påstående
misstänkt. Om djefvul, tjena, fjerde, jern, spjerna, stjerna,
bjesse, hjesse, sjelf, bj&lke, hjelm, hjelp, hjelte, jemmer,
jemn, jemte, djerf, fjerran och andra, hvilka han
upptagit ibland exemplen på ”e, öppet, liksom Isländskans e
med ljud af ä”, säger han till yttermera visso, att i
dem ”är e blott skriftecken för ett ljud, som vanligtvis
angifves med a \ *
Att vidare ä här kräfves af härledningen kan icke
vara något tvifvel underkastadt. Man har icke länge sedan
vågat det påståendet, att ifrån härledningens synpunkt
fordrades i den nämda ordgruppen icke ä, utan e, i det
man hänvisat till de obrutna formerna på i, som ligga till
grund för en stor del af hit hörande ord. Men man erinre
sig, att ^huru oftast ett i här ursprungligen förefunnits,
har likväl detta vanligen brutits till ia, hvarur senare
enligt vårt språks ljudlagar utvecklat sig icke ^‘e-ljud, utan
^’ä-ljud. Att så verkligen är förhållandet, därom vitna
våra medeltidsformer njed sitt här framträdande ce; därom
* Jfr Rydqvist: Anf. st. B. 4. S. 196 o. f. (Ljudlag. S. 6.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
