Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
het och att för ingen del utbyta ett • etymologiskt riktigt
e mot ä, förr än en verklig ändring af uttalet egt rum. *
Svenska akademiens omkring två hundra tjugu
undantag ifrån regeln, att ä-ljudet tecknas med å, minskades,
om dessa förslag antoges, med mer än hundra. ** Af
de öfriga kunna omkring tjugu frånräknas, dels emedan
de äro främmande eller nästan o brukliga, såsom
persedel, omtrent; dels emedan de böra anses ega é-ljud
snarare än ä-ljud, såsom besk, frestainhemsk, remna,
grensle, merendels och andra. »Det vore i sanning ingen
ringa vinst, om sålunda summan af undantag kunde
nedtryckas till mindre än ett hundratal, hvilket framledes
borde småningom ytterligare inskränkas.
Frågar man slutligen, huru enhet här skall vinnas
emellan det dansk-norska skriftspråket och det svenska,
så svara vi, under hänvisning i öfrigt till våra förut
uttalade grundsatser, *** ”att sådant icke skall ske genom
ömsesidiga eftergifter, hvilka medföra uppoffring äfven af
det, som i och för sig är riktigt. Vill man åvägabringa
enhet, bör det af de båda skriftspråken, som har det
oegentliga och tvetydiga, tecknet e, ombyta detta med det
egentliga och otvetydiga ä (eller #), ty endast det bör
rättas, som icke redan är riktigt. Vill det folk, som har
* Jfr Hazelius: Anf. st. S. 102.
** Jämför den i tillägget meddelade förteckningen med akademiens
”Alphabetiska Minnes-Lista”.
*** Se ofvan sid. 8. - Jfr Hazelius: Anf. st. S. 138.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
